Aftonbladet – 8 december 1841, sida 2

are stånden, hvilka i allmänhet anse ordet för p vad det ock verkligen är, ett ord, således icke o n sak och följaktligen af himmelsvidt ringare d ;etydelse, helst när det förklaras eller återtages; S tt icke spår af någon handgriplighet kunnat fi ipptäckas, ja, att det blott med yttersta möda v ;lef möjligt att så reta sinnena, att ett våld bee icks på några fönsterrutor; att man ej förmådde r eta till något våld mot personer annat än för k jelfförsvar, och att de länge förnekade, men sluts igen ej utan möda framtvugna undersökningarne p m de s. k. oroligheterna i Stockholm år 4838, s ;misskänneligen ådagalagt, att skulden till oroFE igheterna låg i den milda, regeringens egna h nessyrer, och ait man bland det styfsinta och i sbändiga, i laster försänkta folket ej kunnat uppi eta mer än ett par personer, som förgått sig h mot nigra fönsterrutor och luckor. Och likväl n kedde allt detta i Stockholm, osedlighetens nä1 te, den Babyloniska skökans boning, hvilken Hr t Scott säger att hans fruktansvärda målning före vämligast gäller. Det måste då icke stå så fas4 igt illa till med sederna hos denna förtappade nation. Kanske skulle han äfven, såsom ett al1 legat till sin skildring, kunnat något nämna om c vårt Svenska Bondestånd, om dess uppträdande j på riksdagarne, serdeles på den sista, om den s hofsamhet, det förstånd, de ljusa åsigter det ytts rat, huru det under sina öfverläggningar, oakI odt den omisskänneliga och der allmänt rådande oppositionandan, icke öfverskridit grundlagens ;räpser eller uppfört sig tadelvärdt. hy Det är imediertid icke vår mening att genom q dessa anmärkningar smickra, eller fördöljz, det d skuggor, och ganska starka sådana, finnas i taf( lan af Svenska sedernas tillstånd, så hade den sanningsälskande och med förhållanderne be-, kante tecknaren bordt, ej fördölja facta — ty hvad han insinuerar om att någon af honom skulle fordrat sådant, är alldeles sanningslöst — , men gå till deras orsaker och framlägga dem ! jemte verkningarne. Han hade då, såsom förklaringsgrund till den stora ech beklagliga brän-g vins-konsumtionen kunnat anföra Gustaf TiI:s okloka statsekonomiska infall att göra bränvins-!) bränningen till ett regale, den adeliga opposi-; tionens hejdlösa motsträfvighet, som hindrade , honom från att rätta det begångna misstaget så I, snart han märkte det och upphåafva de förderfliga kronobrännerierna, det sedermera fortsatta! fasthållandet af detta misstag, äfven sedan hvar! och en hunnit öfvertyga sig derom, hvarigenom ! bränvinsbränningen blifvit en allmän statsangelägenhet, vårdad med mera omsorg och bearbetad, ej med mera förstånd, men med mera trägenhet än . någon annar, huru den giftiga plantan under denna ömma modersvård frodats och uppväxt till den kojossala höjd och storlek, hon nu uppnått, hvaremot hon, om statsmakterna aldrig bekymrat sig oml henne, lemnad åt sig sjelf skulle bopkrympt till sina naturliga proportioner; huru hon då skulle blifvit en näringsgren, som alla andra, beroende aft behof och konjunkturer, hvaremot hon nu blifvit en näringsgren par excellence, den, på hvilken spekulationen företrädesvis, nästan en-! samt och uteslutande, riktat sig; huru styrelsen . genom hämmande, stängande, förbjudande eller . smekande af de öfriga, genom sina samtidiga åt-! gärder, kanske omedvetet, men just derföre så mycket konseqventare, arbetat på att hinna och uppdrifva henne och verkligen lyckats deri. Hr Scott hade kunnat anmärka de trettioåriga oaflåtliga bemödanderna att hindra den Svenska grundlagen från att blifva hvad regeringsformens stiftare dermed åsyftade, och att upprycka med roten den första välgörande växt hon vill plantera i fåderneslandets jord: näringsfriheten; huru denna högsinta, politik, i förening med alla sina öfriga likartade åtgärder, verkligen burit välsignelserika frukter; huru hon lyckats att, om ej förqväfva näringarna och industrien, åtminstone fjättra och försvåra deras utveckling; huru hon med tillägg af lösdrifveriförfattningar och tjenstehjonsstadga, i det hon skapat näringslöshet och arbetsbrist, tillika dömt hela den egentliga arbetsklassen från födseln till grafven till ett slafveri hos de förmögnare, lemnande de fattiga valet mellan tvungen tjenstskyldighet hos dem och korrektionshus, fängelser, lifstidsinspärrning och vanära; huru hon härigenom skaffat de högre klasserna ej ett godt tjenstfolk, men tjenstfolk för godt köp och hos det ena könet alstrat likgiltighet, sjelfförakt och modlöshet med alla I deras följder, samt hos det andra en ersättning för den ringa lönen i lösliga seder och försäljning af sin bättre menniska ); huru: hon, till råga på allt detta, ej nöjd med de frön till brott och vanart hon härigenom utsått, dertill anlagt en formlig plantskola för sådanas systematiska inöfvande; huru hon, efter att i en följd af år hatva hindrat en länge önskad och fordrad förbättring af vårt lagverk, deremot stiftat s. k. korrektionsinrättningar, hvilka gjort allt utom att korrigera, der fullkomligt oskyldiga menniIskor sammanparas med utlärda brottslingar, och inöfvats i deras yrke, der dessa oskyldiga haft till utsigt ett evigt slafveri och derföre begått verkliga förbrytelser, mord och öfvervåld, för att ) Hvad skulle det t. ex. bli af tjenstebjonsklassen i England eller Norra Amerika, om en parlamentsakt eller ett statsmakternas beslut ålade de ringare stånden att taga årstjenst, inläste dem i fängelse i fall de ej lyckades få me 7 LL Lessossns arm tvang dam att tlanana