Aftonbladet – 8 december 1841, sida 2

jemte han säger sig ha på ett och annat stalle Amerika, men högst sällan, det förstår sig, omalt förbrytelsernes ökade antal och det förhållande, att brottmålen i Stockholm fördubblats ifrån år 4855 till 4838, och att under sistnämnde år nära en femtondedel af Stockholms innevånare varit häktad för brott, hvilket naturliztvis, lösligen vidrördt och endast med de nakna, dertill vansinnigt öfverdrifna och på höft tagna ziffrorna ) måste väcka fasa och afsky för ett sålunda i osedlighet och djuriska laster söladt folk, eller på sin höjd väcka det fromma begäret, att genom den kristlige lärarens nit rädda, om möjligt, några själar, och för sådant ändamål biträda honom med penningar, denna nervus rerum, hvarförutan ingenting kan ske, icke en gång en själ frälsas ur själafiendens klor. Så har berr Scott sökt afmåla hvad han kallar sitt nya fädernesland, hvilket han säger sig älska. Hade denna kärlek varit en verkligt kristlig kärlek, d. v. s. en upplyst, förståndig, ej från egna syften utgående, så föreställa vil. oss, att ban kunnat visa svenska folket och svenska förhållanderna under en annan syvpunkt, hvilken måhända skulle slagit an på det amerikanska sinnet med mera kraft och säkrare, varaktigare värma, än den stråeld han der sökt tända med föraktets och ömkans sammanletade ämnen. Han hade då kunnat säga, att svenska folket är eit med alla anlag och alla goda egenskaper af naturen begåfvadt folk; men att okloka författningar och aristokratiens eller despotismens, den politiska eller sociala despotismens seklergamla I öfvervigt oaflåtligt bemödat sig att hämma dessa anlags utveckling och förgifta dessa egenskaper; att detta likväl, trots alla bemödanden, ännu icke fulikomligt lyckats; att nationen i de sednare åren sjelf blifvit varse ofvannämnda bemödanden, och att en stark reaktion är börjad : till deras motverkande. Han hade kunnat siåsom redbara bevis på sedlighetens beskaffenhet, ! anföra det för Sverige egna fenomenet, att man kan såsom förbud skicka en kappsäck från Ystad till Stockholm och från Stockholm till Haparanda, och att händelsen, det någonting derur blifvit afhändt, än mindre att hela kappsäcken förkommit, hör till nästan oerhörda undantag; att man för det mesta kan på en gästgifvaregård lemna sina saker i vagnen öfver natten och vara säker att ej förlora det minsta; att utlänningar, som resa från ena gränsen af Sverge till den andra, utan att förstå ett ord-af lanSets språk eller känna dess myntvärde, icke allenast komma fram förträffligt, utan äfven vanI igtvis under hela vägen ej bli bedragna på en skilling; att det troligen ej finnes något land i verlden, åtminstone intet i Europa, der folket af alla klasser är så bjelpsamt, så tjenstaktigt, så gästfritt, som det Svenska, der de ringare klasserna så sällan begära en drickspenning för tjenster, som de göra och nöjas med så litet, och der de bättre lottade äro så villiga att afhjelpa nödens behof, som här; att de summor, som i Sverge årligen af enskilda bortgifvas till allmän och privat välgörenhet, äro, jemförelsevis med landets förmögenhet, ingalunda obetydlige; att, under det nöden verkligen var stor och allmän, samt mer än vanligt påkallade deltagandet, det beklagliga året 1838, hopade sig likväl välgörenhetens gåfvor så, att det afbrända Wexiö erhöll nästan mer än hvad det förlorat, och den hungrande Dal-allmogen mer än den behöfde, så att en fond kunde uppläggas för kommande dagars nöd; att sällan någon betryckt i allmänna tidningarne begär bjelp — en utväg, som kanske alitför ofta anlitas — utan att gåfvor insändas eller välsinnade menniskor besöka den lidande, underrätta sig om dess belägenhet Toch räcka en skärf till dess mildring; att det ej lär skrytet och fåfängan, som lockar dertill, emedan intet namn utsättes i tidningarne eller nämInes i kojorna. Hr Scott hade vidare kunnat säga, att det af honom smädade och förtalade Tlandet, detta Sodom och Gomorra, der Gud ej I skulle träffa tio rättfärdiga, likväl, i anseende I till folkets egenskaper, äger för de flesta främlingar en viss treflighet, ett visst oemotståndligt behag, som gör det för dem, hvilka besöka det, angenämt, och förmå en ganska stor del af dem att der qvarstanna. Hvad det så mycket öfverklagade stora antalet brottmål beträffar, så I kunde Hr Scott hafva anfört, att, ehuru Sverge i mer än 30 år varit befriadt från censuren, något missbruk af tryckfriheten likväl icke existe) Så t. ex. de sextio milionerna kannor bräns ) vin. Till deras tillverkning skulle åtgå 3 a 4 I! millioner tunnor säd, och hvem skulle sedan förtära allt bränvinet? Man kan med tämmelig visshet antaga, att af Sverges 3 millioI ner innevånare, ungefär hälften, en del qvinJ nor och barn, icke super bränvin, eller åtminI stone så litet, att det kan räknas för intet, I hvarjemte man bör besinna, att i många proI wvinser, alla de norra, Dalarna, Bohus län, 2) Dalsland, Småland m. m., bränvinstillverknin-) gen och konsumtionen är jemförelsevis ganska AA ringa, om man för alla dessa beräknar en till två millioner kannor, räknar man sannoa likt icke för litet, Återstår således egentligen en million verkliga supare. Dessa skulle då förtära 58 a 89 kannor hvardera om året, elsi ler 3600 halfjumfrusupar, d. v. s410 om dagen. Man torde endast behöfva nämna detta