Aftonbladet – 8 december 1841, sida 2

öra honom missiynt, nedsiagen, iattig och följaktligen lätt förfallen till oseder; han hade kunnet omtala buru Svenska folket i åratal arbetat på att emancipera sig ur denna moraliskt och politiskt nesliga belägenhet och hvad understöd och deltagande dessa ansträngningar vunnit å den milda, regeringens sida. Han hade slutligen kunnat visa, huru ett konseqvent följdt befordringssystem stiäfvat att utrota all håg till verkliga kunskapers förvärfvande för den civila embetsmannabanan, och exemplen af en oefterrättlig slösaktighet, skryt och fåfänga hos de högre klasserna skapat hos de unga en böjelse för lycksökeri, för tidens passerande med kortspel eller på kaffehus och för en skuldsättning, redan från första ingåendet i verken, som gör så mångens olycka. Han hade kunnat säga till dessa Amerikaner för hvilka han predikade: föreställen eder hvad j skullen vara under sådana statsinrättningars inflytande, och om ett folk, under ett hbårdt luftstreck och på en mindre fruktbar jordmin, suckande under dessa institutioners tyngd, likväl icke sjunkit djupare i förderf och misströstan, dämen då hvad det skulle blifva med er fria författning, edra naturförmåner, edra lätta näringsutvägar, eder sambhällighet och vissheten att talang och sedlighet i förening kunna leda till de högsta förtroenden, ja till sjelfva chefskapet för hela riket. Bedjen till den Gud j gemensamt dyrken, så väl som folket på andra sidan Oceanen, att han måtte förläna det gemensamhet med eder i politisk frihet, och om det behöfver ert verksamma bistånd af upplysning eller understöd till dess ernående, försäkren det derom. Dessa ord hade varit tacknämliga ord; på detta sätt hade han rätt talat sanningens ord;, och om den förestående målningen äfven varit bjert, så hade dock deruti icke funnits ett ord osanning. Hvad vill då efter allt detta Hr Seott? Behöfver det verkligen förklaras? Vill han kanske införa en ny reformation? Vill han höja Svenska folket till större upplysning, större frihet, större menniskovärde förmedelst bättre politiska och kyrkoinstitutioner? Visst icke. Han skulle då väl ieke stöta sig med folket, men han skulle stöta sig med regeringen och den bestående kyrkan. Dertill är han mycket för slug. Nej, bevars, han förklarar sig oändeligen belåten med det bestående, har om regeringens och statsinrättningarnas brister intet ord att säga, finner tvärtom kyrkan ganska förträfflig och ägande i många afseenden företräde framför andra; han lär ytterst sorgfällig att försäkra, det han ej vill sföranleda någon söndring inom den Svenska kyrkan eller draga dess medlemmar derifrån;a han vill ej påstå, det bans kyrkoförfattning är bättre, mera biblisk, mera ändamilsenlig;, han I vill psorgfälligt undvika allt proselytmakeri, och åsyftar inga sekteriska värfningar.s Hans kyrka har endast så flitigt besökts emedan den öppnas å en tid på dagen då stadens tempel äro tillstängda, och emedan den uppvärmes om vintern, hvarigenom den blir en kär tillflygt för mången kroppsligen svag, som icke vågar sig uti de andra helgedomarna. Af alla dessa skäl tror han sig kunna af Sverges milda regering och dess upplysta presterskap vänta skydd och hugnad. Han vill således icke ingjuta en ny anda i styrelse och kyrka, ty sådant behöfves icke, men i de styrda, i dessa, hvilkas politiska och andeliga väl demna styrelse och denna kyrka sålunda måste hafva i så hög grad försummat, i dessa hedningar vill han ingjuta en anda af pietism, andelig förkrossning, öfvertro, läseri, bedröfvelse och syndasorg, dessa de dödas ben vill han omgjorda med ny hud och nytt kött, d. v. s. göra dem till dystra, suckande, fanatiska och bigotta bibelläsare, psalmsjungare, shakers och jumpers. Härtill väntar han sig skydd och hugnad; till detta lofliga ändamål hoppas han på biträde och understöd af den milda regeringen och det upplysta presterskapet. Man ser sålunda, att Hr Scott ganska väl känner sitt ändamål och sina medel, att han förstår, eller åtminstone tror sig förstå sitt felk, hvarföre han lockså röjer en andäktig fasa för utgången af det Straussiska tryckfrihetsmålet. Det får ej nekas, att för en regering som ej vill styra i konstitutionell anda, men som affekterar att vara legitimistisk och kunna bli absolutistisk och för prester, som vilja bli hierarker, kan det vara till en tid ganska beqvämt att herrska öfver en I hjord, så bekymrad öfver sitt andeliga väl, att Iden icke tänker på det verldsliga oeh ej underIsöker huru detta handhafves af dem, som derooo Ev fr ef m PP NN till äro satte, en massa af hedningar, försänkte 1 oaflåtlig själsångest, ruelse och sorg, som ständigt behöfver tröst och hugsvalelse, som af sina lärare fordra icke bildning, icke kunskaper, icke verldserfarenhet, men endast tro, som för dem biktar sitt själstillstånd, som i dem ser sina 1edare, sina ljus, sina frälsare. Det kan vara beqvämt till en tid; men man erinre sig, att det är Hr Scott som vill vara denna kyrkas Piåfve och som sjelf öfver sig erkänner ep auktoritet — liksom concilierna stodo öfver de katholske påfvarna — denna kongregation, som ar domare i sista instansen öfver hela sip sekt, som Hr Scott ännu anser för sin förman, ehuru han kallar det fria protestantiska Sverige sitt andra fädernesland, och hvars samtycke han måste inLämta till sjelfva den re52 hvars mål var att förklena och nedsvärta det nya fäiderneslandet. Skulle det verkligen Vara någon vinst för det