Aftonbladet – 7 december 1841, sida 2

meddelat mig många drag ur sin lefnad, ty du skall veta, bulda läsarinna, att det blef snart rein käraste sysselsättning att besöka de gamla. Jag hittade snart nog på det sätt, som gjorde mig välkomnast hos dem. Jag tog den fattiges bok, och läste högt några kapitel derur. Du skulle hafva sett dem då! Skelettet i sängen tystnade med sina, annars ständigt förnyade jemmerrop; Brita satt med hopknäppta händer och blicken mot skyn; jag har hvarken förr eller sednare läst bibeln så. I hvarje mening lig häg och helig betydelse; vi kände det minga gånger alla tre; och när jag sedermera giek ifrån dem, huru lågt och litet tyckte jag icke allt verldsligt var! Min väg gick öfver kyrkogården; den lig der alltid så inbjudande i aftenens dunkel; — den tycktes mig som en bön inför Allfadrens thron. Ackl jag ville dit med, jag behöfde både bedja och tacka; bedja om att kunna likna henne, tacka för hvad jag fitt se och höra. j Vid min återkomst till Stockholm berättade jag en afton denna historia för några vänner, och de ville allesammans bidraga till en liten årlig pension för Brita; resultatet häraf blef, att hon hvarje år får en sammanlagd summa af 46 Rdr Rgs; det ör icke mycket för någon af oss, men för henne är det ett stort kapital. Jag har icke sett henne sedan, men jag vet, att denna opåräknade bjelp i lika hög grad väekte hennes förvåning, som hennes tacksamhet; bon förmådde icke begripa, att någon menniska kunde fästa uppmärksamhet vid henne; också anser hon mera de erhållna penningarna såsom en gåfva åt den sjuka, och nedkallar derföre dageligen SER a