Aftonbladet – 7 december 1841, sida 2

ord, han sökt och dessa sanningens ord, det han skrifvit? Jo, ham är höflig neg att försäkra, det ban icke i Sverige pjutit gästvänlighet, försäkrar, att hans vistelse här oroats ech gjorts osäker af just dem, som tala om gästfrihet, och att han endast åtnjutit dem af sådana, som dela hans åsigter ech önska framgång åt hans bemödanden. Vidare insinuerar han, att man af honom velat, det ban ieke skulle berätta sanningen em Sverige, utan skulle fördölja hvad han visste, ech söka pgöra griften däjelig utantill.s Och med dessa påståenden framträder man inför er nation, den man gir att förmeka allt sedigt värde, för att just i keskyllningens ostraffade djerihet finna det tydligaste beviset att man sagt en osanning. Huru långt sträcker då Hr Scett begreppen om gästfrihet? Vill han kanske, alt man ej blett skall tillåta honom efter behag säga åt Svenska folket: J ären allesammans pack, syndare ock farisger! utan äfven bokstaflixen spotta dem i ansigtet och till det andliga riset jemväl applicera det lekamliga? Detta är verkligen det enda, som för Hr Scott återstår att göra, ech vore åen rätta praktiska tillämpningen sf hans tackrämliga ord. Man torde måhända tro, att de beskyllningar, fr Scott gjort Svenska folket, var någonting i ögonblickets hänförelse framkastadt, någonting obetänkt, oöfvervägdt och hvarmed mean följaktligen icka berde taga det så noga? Nej, det var en följd af den lugnaste öfverläggnirg, den mognaste beräkning. Ham reste nemligen till Amerika just för att smäåda och förklena Sverige. Har företor, efter hvad han sjelf berättar, resan dit på Hr Bairds uppmaning, för att afbjelpa de religiösa bebofven i Sverige, d. v. s. icke föratt uppbygga methosistkyrkan, ty den var redan färdig ceh räkningarna betalda, men för att således få medel till andra sin sekts ändamil, dem ham likväl naturligtvis är försigtig nog att icke omtalas. För att vinna detta syfie måste han i Amerika idagaligga, att behof vore för handen i Sveriges; och detta kar ban ådagalagt, icke med ett enekildt, tillfälligt föredrag, hvarvid penseln råkat någet för mycket doppas i svart; nej, i ett hundrade fyratiofem, sådana, hållna på en sträcka af ett tusen mils resa inom Förenta Staterna, i fyratioåtta städer och ettbundrade fyraliotvå kyrkor. Således har den methodistiske predikanten i Stockbolm, Er pastor Scott, genomrest de Nordsmerikanska fristaternas vidsträckta område, icke för att:säga till dessas invånare: På andra sidan Atlantiska hafvet bor ett folk, boslägtadt med Eder till böjelser, bruk och åsigter, som älskar och värderar Er, kanske mer än något annat Europeiskt folk, som varmt och innerligt sympathiserar med Er, ech som ingenting högre önskar, än att kunna tillegna sig så mycket af Er författning, sem med dess statsforma oeh öfriga belägenhet låter förena sig, för att blifva delaktigt af dess välgerningar: Er frihet, Ert välstånd, Edra sociala och moraliska företräden.n Nej, han har rest tusen mil omkring i detta land, som Svenskarne älska och värdera, för att i fyratioåtta af dess städer utskrika dem och deras land, som ett annat Babel, sem en förpestad pöl af irreligiositet och sedlig styggelse, för att af dem tigga en skärf att dermed bland de förtappade utså religionens och moralens första frön. Han har försäkrat dem, att ett verksammare lif i Svenska kyrkan, bland Svenska folket, är högeligen af nödenxs, att ganska mycket dertill kan uträttas af utlänningar, men att verktyg behöfvas, emedam de fattige hafva svårt att förskaffa sig bibeln, att de sSvenska arbes tiarne behöfva uppmuntran (almosor, för att dragas öfver till methedismen?), att mycket kan göras till det religiösa Hfvets väckande, så länge han eller någon annan vill blifva en kommuniIkations-länk mellan de kristne utomlands och ide inom Sverige. För att åskådliggöra detta behof, börjar han med att framställa Sverge såIsom en dal, full med de dödas ben, dem han I vill åtaga sig att bekläda med kött, senor och hud oeh gjuta anda i dem. Öeh efter att så-llunda systematiskt hafva sökt beröfva Svenska folket den förnämsta delen af sin heder, kom;lmer han hem från sin pilgrimsfärd, vandrar o-Istörd omkring bland detta folk, skrytande öfver huru han nedsvärtat det och klagar ändå öfver, -Jatt han ej åtnju!it nog gästfrihet. Det är verk-lligen att ställa sina anspråk högt. Vi kunna ej kontrollera Hr Scotts uppgifter, -latt det föredrag han här meddelat såsom en exsIpos af hans framställningar till Amerikanska -Ifolket, verkligen utgör summan af hvad han meddelat det om Sverge, att han ej sagt det något annat och värre, eller, som han försäkrar, ; natt färgerna voro ingenstädes mörkare, än hvad J jlsom der förekommer, och anläggniagen var vid alla tillfällen ungefärligen lika, så att målningen .Iskulle igenkännas af alla de församlingar, för t hvilka ban framställde den; vi vilja tro och antaga, -Jatt denra uppgift är sannare, än åtskilliga från andra hill gjorda; men äfven i sådant fall innehåller hans skildring tillräckligt att stämpla honom till en lömsk smädare. Det ges nemligen ett sält att tala osant, farligare och försåtligare so if dan ÄnrnAana faltichka Irxmno sn sam I oo 1 ee MW