Aftonbladet – 7 december 1841, sida 2

huruvida den beskyllning vi här gjort Hr 8. — och som vi naturligtvis icke kunna juridiskt bevisa — verkligen är tagen ur vädret, är ett foster af illviljan och fientligheten, eller om den icke så sannolikt sem möjligt, bestyrkes af hans hbandlingssätt och särdeles af denna skrift. Kunde vi dertill såsom allegat bifoga Hr Scotts väl träffade porträtt, dessa vackra men släta, till det yttre smidiga, till det irre hårda, anletsdrog, så skulle vi, till bestyrkande af vår utsago, uppmana menniskokännmaren att efter det osvikliga vittnets, naturens intyg, fälla sin dom öfver vår anklagelse. Hr Scott börjar med en redovisning för anledningen till sin resa, hvilken han säger icke varit beräknad på nigen enskild vinst, ty ehuru han uppgifver sig I Amerika hafva insamlat tillhopa ST49ö Rdr Beo, afgå likväl derifrån kostnaden för hans resa 2494 Rdr och det öfriga har ham redovist ech skall använda för sina ändamål. Han beklagar, att man offentligen anspelat på oredlighet i hazs finaneieila uppdregp, att i Stockkelm finnas personer, som vilja, trots all upplysning och erfarenhet, missförstå och misstyda hans snart sagdt alla företag; 8lt de få och hånade Christi vänner, hvilka bär och der i Sverige verkade för upplifvaadet af en ssnn oeh praktisk Gudsfruktan, amföllos i allmänna tidningar med en förut eerhört oförskämdhet; att den redlige arbetaren vore snart färdig att deruti fina en bevisning, att oegennytta, såsom en sak och ett begrepp, hade heit eeh hållet försvunnit från jorden; och namnet endast stod qvar ispråket, till åminnelse af hvad en gång har varit; mer: att han saknat tid act inlåta sig i tvist med hvar och en som tror sig böra draga ut i härnad emot Wethodistpresien,, att de gerne må fortfara på bans bekostnad så länge de behaga, att de väl någon gång trötna med det ensidiga huggandet; att ban ärnar bemöta smädelser och bånande ord endast sem hans mästare gjorde, hvilken ej bsnsade när hen bamnaders, utan ställde härander til borom som rätt dömer; att han will föra en god umgängelse bland kedniogarnan (Sverges innevåvare) och att bans tröst är att detta är nåd, om någon för samvetets skull till Gud, fördrager bedröfvelse och lidsr orätt och pkär I för välgerningars skull liden och hafver tålamod, det är nåd för Gudi. Det är då Hr Scott som lider orätt för sina välgerningar mot de svenska bedningarna, detär han soma blilver ensidigt huggen, sraädad och förkättrad, hvars alla. företag vanställas, hvars ekonomiska redlighet man offentligen velat bestridal Vi öfverlemmna åt våra läsare att afgöra om i allt detta finnes fu!l sanning, ja, om deri ens finnes skymt af sanning. När har mågonsin Hr Scott blifvit offentligen beskylld för pekuniär oredlighet? Hvem har sökt misstyda alls kans företag eller ens frågat efter dem? Hvem har anfaHit honom någonsin, än mindre idkeligt och ensidigt? Och när hafva dessa anfall och roisstydningar mot honom i synnerhet gått så långt, att man deraf skulle kurna ledas till den tröstlösa förmodan, att hvarje begrepp om oegennytta försvunnit från jorden? Ar det rsöjligt att dristigare, med förakt för den ögonbliekliga tusenfaldiga vederiäggningen framstå och säga till ett helt folk, att det saknar raeralens första elementer, att det är en hop af hedningar, att han, den misskände, förfördelade ech förföljde, öfverhopat dessa förtappade med välgerningar, att bland det endast finnes några få Christi vänner, hvilka der hånas ceh för hvilka han miste vara en tröst, en stolpe och en lykta? Ja, de! är verkligen möjligt att gå ännu längre, hvilket vi smart skola visa. Men först måste vi erinra — icke Hr Scott, ty bean vet det ganska väl os: förutan — men de läsare som möjligtvis icke följt saken med nog uppmärksamhet, om verk liga förhållandet. Detta är, så vidt vi ha os: I bekant, att Hr Scott adrig varit föremål fö Inågon fientlighet i tidningarna, att någon tvif. I vel om hans ärlighet i pekuniärt hänseende al Idrig yppats; att man tvärtom tagit hans, elle lrättare hans kyrkas parti, ej för deras, utan fö Iden religiösa toleransens ech frihetsprincipen -Iskull emot de inskränkningar Stockholms kon lsistorium ville hafva dem underkastade; att d IEAr Scott på Londonska Missionens samman komst uppträdde med sitt anfall mot den Sven ,Iska sedligbeten, berättades detta af tidningar Ina som en tilidragelse, och man nöjdes be skedligt med hans förklaring, utan att detta ådro honom några offentliga obehag, och ingen men , niska tog någon netis om hans amerikanska res .Iförr än han lät höra af sig derifrån genom sin lutfall mot Sverige. Till och med nu inskrärkt ,Isig detta blad till att säga derom, att man e ,bords dörea honom ohörd och att man ville af -ibida hvad han ägde att säga till sitt försval Det är denna fientlighet, hvaröfver han har a! beklaga sig. Nu till de välgerningar, han bevi ti sat hedningarna. Skriftens titelblad har till måtte följande ver -lur predikareboken: Predikaren sökte att ha måtte finna tacknämliga ord, och skref rätt san lnsnaens aordy MHvwvilka äro då dessa tacknämlig Å