Aftonbladet – 7 december 1841, sida 2

koka den magra kosten; det är hon, som endast hvarje Söndag näns smaka det af det sämre (läs bättre) folket så högt älskade kaffet, på det hennes lidande vän för hvarje dag måtte kunna få njuta deraf; det är hona, som sätter och sår, som vattnar och rensar, och som slutligen upphemtar den ringa skörden ur den lilla täppan. 1 hela socknen finns ingen, som spinner ett vackrare och jemnare garn, än Brit2, och det ärai inkomsterna härför hon bestrider deras små utgifter. Grefvinnan L håller henne nästan jem! med arbete, ty dels kan ingen i ärlighet öfver träffa Brita; dels får ken garnet spunnet för tvi skilling bättre pris på härfvan — det är föl gammal bekantskaps skull;, och i våra dagar be höfver man på allt sätt att husbållal försäkra grefvinnan L. Församlingen består sina fattig: elt litet, men visst, månadtligt understöd; de har varit fråga om att tilldela Brita ett sådant men man tycker, att efter hon möjligtvis kar draga sig fram ändå, är det mera skäl att gifv det åt någon annan usling, som icke kan det och man tilldelade det i stället åt en gamma fyllkäring, som hvarje gång, sedan hon tagit u penningarne, ganska riktigt bar dem till krogen — Men jag går ifrån mitt ämne; ännu niågr ord ville jag tillägga om Brita; det är nu i 4 år hon oafbrutet fortfarit att sköta oeh vård den sjuka, som under bela denna långa tid ick en enda gång kunnat lemna sängen; ingen ha någonsin hört en klagan, ett knot från henne läppar; hon önskar visserligen att Stina mått få sluta sitt usla lif; men det är icke för si egen skull, det är för hennes, som lider. Brita sjelf har på sitt enkla, flärdlösa språ BEVNENSRAEESEESE INR SRATSASSEEE E