Aftonbladet – 7 december 1841, sida 2

i I Å b å ; t ej vill bekräfta; som årligt tillstår denna motsägelse och söker förklara den så godt han kan genom regeringssättets brister, exaketsmannamyndighetens missbruk, aristokratiens ech byråkratisns öfvervägande inSytelse och som, om han ieke alltid skulle lyekas framtränga till sannixgens djup, likväl med berömvärd redlighet sökt henne och åtminstone angifvit de rätta orsakerna hvarifrån man har att härleda den demoralisation sore finnes. Sådan är Laing. Hvad Hr Seott deremoet är, terde vi genem fortsättningen af denna uppsats få tillfälle att visa. I början af det föregrag Hr Scott säger sig i Araerika hafva hållit rörande det religiösa tillståndet i Sverige, förekommer ett ställe så menlöst, att den, soma möjligtvis ser det allena, skulle kunma förledas att anse henom endast för ex frem ifrare, hvilken i sitt hjertas enfaid beskär-; mar sig öfver en skegga, den han tager för verk-i ligbet. Ha klagar nemligen öfver det missbruk af Guds namn, som begås i Sverige, öfver dena derstädes inrotade seden etl svärja, så att knappt en händelse kan berättas, ett litet samatal fortgå, utan att man hör sådara uttryek som: Ferre Gud, aHerre Jesus, min Gud i himmelenx, ;Gud bevare oss, pKors2, Jesus i himmeles, Jesus Guds Sonm och dylika hvarvid han tillägger: Vissa af dessa oanständiga sammanblardnirgar komma den tänkande att rysa, såisoxa t. exdet vanliga, Kors hvad det var roligt,; ty det var visst icke för reskull, som Ehristus ixtog sin ställning på korset och befallte oss att taga korset uppå och följa honom efter). Han finner i detta, sexa han kallar missbruk af Guds namn och en af de kristna dogmernas symbeler, icke hvad hvarje förnuftig menniska deri, miste fikna: ett erdspråk, om man så vill, en elak vana, utan ett i ögoxen fallande bevis på! den andeliga dödem, och i ex not tillägger han, att han icke utomlands omtalade den andra afdelningen i svordomens annaler eller djefvulens åkallande, emedan berättelsen då blifvit allt för afskyvärd.o Hr Scott tyckes då alls iske veta, att användandet al Frälsarens namn äfven iandra länder är någonting i dagligt tal ganska vanligt, så att vi t. ex. hört mer än en Tysk jude tidt och efta yttra: sHerr Jesus! och ehuru vi äro långt ifrån att gilla, tvärtom på det högsta förkasta det gängse språkbruket af de många djefiarnes citerande — en osed,som dock lyckligtvis är i märkbart aftagande — tvifla vi hkväl mycket på, att någon serdeles vinst skulle hemtas af att utbyta dem mot t. ex. de Franska och Italienska svordomsfraserma. För öfrigt har hvarje nation sina plägseder i allt, äfven i svärjandet, men der vanan gjort det råa ech otillbörliga uttrycket alldeles betydelselöst, så att den Svensk, som ropar åt den andre: djefvulen i din själ! är så långt ifrån att dervid verkligen önska hvad fraser uttrycker, att han tvärtom icke sällan uttalar der just i det ham räcker den tillönskade sin hand, för att biträda hexom att stiga upp, för att hjelpa honom på med sin börda 0. s. V.-. likasom den franska eller italienska oanständiga termen f kan framföras af en ganska kysk mun, hvilken det aldrig fallit in att tänka det någonting fult ligger deri. AÄnnmu en gång: vi försvara icke detta eskick, hvarken hos oss eller något annat folk, men vi skulle kärna ess ganska belåtna om det vore det enda eller svåraste. Man skulle, som vi redan nämnt, möjligtvis häral kunna förmås att tro, det Hr Scett talat isilt bjertas enfald ech sålunda om honom säga hvad han sjelf yttrar att de, som nu missförstå horom, en gång em honom skola döma: han var l visst behäftad med ett öfverdrifvet, oförståndigt, pietistiskt nit, denne predikant, men — han äl Iskade Sverige, och efter sin uppfattning af landets tillstånd och bekof samverkade uppriktigt med lika tänkande för dess sanna väl.s De, som Iså döma honom, begå likväl det största misstag. lHr Scott är ingenting mindre än enfaldig och oförståndig, vi skulle nästan känna oss böjda att tillägga: icke ens pietistisk eller svärmare. Har är, ehuru ieke någen genom studier bildad mar -I(han lär förut varit skräddaregesäll) likväl er slugt beräknande hierark, som satt sig ett viss mål före och med full konseqvens vandrar emo detsamma. Enfalden, sjelfva det gudeliga svär: meriet, den varma andakten är för honom blot medel, blott en drägt som han bär, och den har efter behag kan göra så vid och beqväm hal behöfver för sina ändamål. Hvilka dessa äro hoppas vi kunna göra klart för läsaren, och de skall med detsamma äfven blifva honom klart ) Redan denna reflexion af Hr Scott är nog för att karakterisera hormom och hans parti Det är antingen en blandming af fanatisna oci enfald, som gränsar nära nog till dårhuset eller ock en skenhelighet af det gröfsta slag som förråder sig i detta afgudiska beskärman de öfver ett ord, som redan i rsånga år nytt jats i Svenska språket, äfven af de gudfrukti gaste, och det blott för dess likhet i ljude med det träd, på hvilket Frälsaren korsfästes DD el Mn ol MUM NS NM ke 0 LJ Men då man nu vet att Hr Scott icke är en faldig, så finnes här svårligen någon anna! Ao PP: cf rr mA. RT Av