Aftonbladet – 6 december 1841, sida 2

En hud fordrar en vida längre tid alt blifva färdigt sil-läder, än ett stycke kläde. Ett sådant förbud hafva imedlertid garfvarne icke satt i fråga; utländskt läder får föras in mot en moderat tull, och ändå hafva både garfverierna och deras arbetares antal på de sista 435 åren ej minskats, utan betydligt ökats. Samma är förhållandet med pappers-fabrikationen, samma också med en del väfnader. Likaså bland handtverkarne. IHvarken hattmakares, skomakares eller skräddares antal har aftagit sedan deras artiklar började få införas, och det märkvärdiga är, att ganska litet utltändska saker i deras fack inkomma. Flere kunnige och trovärdige battmakare hafva ock försäkrat oss, att de ej frukta för den utländska konkurrensen, churu desse fabrikanter äro tvungne att begagna nästan idel utländska msterialier, som ej kunna fås här, och derför betaia betydlig tull. Hvad innefattar Kkväl denna tvi? Jo, en dryg beskattning, som i sjeifva verket endast några få fabrikanter taga al de fattigare bandtverkarne, hvilka de likväl nu så gerna vilja göra till sina allierade emot Aftonbiadet, Hvar och en miste således medge, att om förbud någonstädes skulle existera, så wore det snarare på handtverkarens varor, som äro fördiga förbrukningsartiklar, än på fabriksvaror, som blott utgöra ämnen för bandtverkarens slutliga behandling; men då icke handtverkarne erhållit något förbud till sin förmån och således icke beller ha någon anledning att skicka tacksägelsedeputationer, så lär det finnas, att bela det lögnaktiga skränet i Biet emot Aftonbladet och en del represenfan!er vid sista riksdag enast kan gälla eller utgå från några få fabriksbrancher. I afseende på jemförelsen mellan fabrikanter och handtverkare bör vidare nämnas, att handtverkarne icke hafva på långt när i författningarne fått ett sådant välde öfver sina arbetare, som de egentliga fabrikanterna, hvilka t. ex. om en arbetare är nog oförsiktig att sätta sig i skuld hos patronen, kunna hilla henom i ett långvarigt fängelse i den s. k. fabkriksgäldstugan, allt annat att förtiga. Hela ropet vid detta tillfälle om handtverkeriernas och fabrikernas gemensamma intresse är således egentligen emdast ett försök af de större kapitalerna, att taga de små tilk förkläde framför sig; ty det är annars lätt att visa, att handtverkaren har ett motsatt intresse mot fabrikanten, då ban för sin vara behöfver vissa materialier, som den inhemska fabrikarten stundom lemnar dåligare och dyrare. För skräddaren t. ex. måste det väl vara en bestämd fördel att få kläde ech siden till billigaste möjliga pris och största godhet; för hattmakaren likaså med felb och skinn till sveilremmar, för skomakaren med läder, för, bleckslagaren med bleck etc. Också är det mer än väl bekant, att det var genom de med förbud skyddade fabrikanternas bearbetning som petitionerna från åtskilliga handtverkerier under sista riksdag tillvägabragtes medelst injagande af den grundiösa farbågan, att ett parti vid riksdagen skulle söka nedrifva alla tullafgifter. Om dessa petitioner har biet en ny osanning då det säger, att Aftonblaget förtegat dem. Tvertom cmtalades de flesta hvar och en vid sitt tillfälle med utförliga kommentarier. Slutligen kan det kanske också ej vara ur vägen att fästa uppmärksamheten derpå, att Aftonrbladet, oaktadt de principer det försvarat, af likhet i rättigheter och skyldigheter för alla näringar men monopolier för inga, likväl, sedan Ständernas pluralitet förklarat sig för förbuds bihebållande å vissa arsiklar, icke gjort minsta bemödande att söka förmå Regeringen att ändra detta. Alla beskyllningar i detta hänseende äro således rent falska. — — Men låtom oss omtais egentliga orsaken till hela skriket. Det kommer egentligen och ifrån början icke från annat än f. d. Utgifvarens harm öfver att se den ocärlighet och de osanningar framdragna, med hvilka han skroderade i sina statsekonomiska brochyrer under riksdagen, och från ett mnarraktigt försök, att göra sig betydande genom att rifva regn, som man säger. J Biet har äfven i dag sökt insinuera, att vår berättelse om tilldragelsen i Lördags, vid några fabriksarbetares besök i Aftonbladets byrå, skulle vara oriktig. Lyckligtvis voro flera ojäfviga vittnen tillstädes, som kunna bestyrka uppgifternas enlighet med förhållandet. — I dag bafva Hr Glassel och tvenne andra UENENNNNNSINSN RR a ae a none