Aftonbladet – 6 december 1841, sida 2

fru S.. — bebodde, ligger icke fulla 40 mil från Stockholm; den har ett särdeles vackert läge och är, efter hvad grannarna yttra, mycket väl skött. Fru S är en af dessa sällsynt 1ycklisa varelser, som praktiskt kunna bevisa sanninsen af det gamla ordspråket: man kan hvad man vill. Ihärdighet och förstånd, jemte en fast cch orubblig vilja, bar beredt benune framgång nästan i allt hvad hon företagit sig; hon bosatte sig för omkring 42 år sedan på landet, och redan har hon gjort flera Jyckliga rön och försök, än många gamla landthushållare. Fru 5 är mycket välgörande; också är bon de fattigas älskling. Hos sina förnäma grannar är hon alltid ganska väl upptagen, hennes konversation är lätt och bebaglig, och fastän hon är lika intresserad af hvete, korn och hafra som någon af dem, kan hon likväl tala i andra ämnen. Redan andra dagen efter min ankomst föreslog hon mig att fara på några visiter; jag ryste vid blotta ordet, men hon försäkrade mig att jag skulle blifva. road deraf, och, i förlitande derpå, var det bäst jag gaf efter. Det var wil Grefve L, en gammal, högt adelig familj vi denna gång ställde kosan; de voro de närmaste grannarna: att min för öfrigt förträffeliga vän var litet svag för de förnäma, det trodde jag mig snart komma under fund med. Grefven sjelf behagade mig bäst; han var glad och munter; Grefvinnan deremot var nådig (och det tål j28 icke för min död); men det som ändå mest frapperade mig, var när trenne små fröknar 1nkommo, af hvilka den äldsta Lunde vara Omkring 20 år, på det prydligaste och liksom till en bal utsirade, med sykorgar på armarna och näsduken i handen; med ett ironiskt leende såg jag på min vän: hon nedslog ögonen, men hemkomna. bannade hon mig rätt allvarsamt. Det är icke efter skalet man får bedöma kärnans värde,, sade hon, och fastän de strängt iakttaga de yttre former, vid hvilka de från barndo