Aftonbladet – 6 december 1841, sida 2

flitigt åberopade orakel, nemligen opimionen?, Jti Aftonbladet stod imedlertid helt annat, avsående orsaken, hvarföre af opinionen i orten, ler Hr M. förut vistats, ingenting kunde med visshet slutas; der stod: der äro sådana parter, att man sett bref af de mest motsatta önskningar 1 afseende på Hr M., och derefter heter let: Af sådana motsatser kan intet resultat lragas. Sådant är ock verkligen förhållandet. dr Boy har nereligen sina enskilda vänner och inhängare, hvilka sökt motarbeta Hr M., och Ar M. sina anhängare, hvilka motarbetat Hr B.; uru skall då något bestämdt kunna dömas af leras motsa:la önskningar, när dessa icke varit utförligare motiverade? Detta förvrides nu i Biet på sätt vi visat. Måndagens dito dito i Svenska Biet. I denna dagens nummer åter har Biet trakterat med ett par artiklar, angående frågan om fabriksarbetarne. Vi hade lofvat, att med första närmare bevisa vårt påstående, att de adresser, som vid de bekanta deputationerna öfverlemnades till Konungen, inreböllo åtskilliga förvridningar och osanningar — ett påstående, hvarölfver en hekant ra bula uti Biet skränat såsom högst ärekränkande och påkallande våld mot våld, m. m. Biet har nu sjelf ansenligen underlättat för oss detta löftes uppfyliande, då det i sin artikel mera innuce upprepat precist samma osanningar. Redan den första meningen inuebåller nära ett halft dussin sådana vrängda framställningar. TFör bvar och en, heter det, som följt Aftonbladet med någon uppmärksamhet under den långvariga strid, som det med aila osanningens och orättfärdighetens konstgrepp fört emot inhemska näringarna, är det bekant, huruledes detsamma al!tid sökt så framställa saken, soma skuile den, för att nyttja ett dess eget, otaliga gånger nyttjade uttryck, endast angå några fabrikanter, och såsom vere blott ett antal fsbriksidkare intresserade för bibehållandet af det skydd för inhemska slöjderna, hvilket Aftonbladet med all makt bjudit till att beröfva dessa.n Om nu möjligen en sådan strof som denra, der man utan all aktning för sanningen, tagit till premiss just det, som först skulle och miste bevisas, blifver uppläst för en mängd personer, hvilka ej haft tillfälle att följa med hvad förut varit yttradt, hvem kan då undra om desse beskärma sig i himmels böjd öfver den, soxa vill beröfva näringar och arbetare allt skydd, och rycka dem brödet ur munnen, för att kasta det åt utlänningen,, såsom det står på ett annat ställe i Biet? Men det är just emot dessa lögnaktiga premisser, hvilka, om också icke i aldeles lika bjerta fraser, igenfinnas i adresserna, som vi i sanningens och det allmänna vettets namn protesterat, och det är för dessa osanningar vi måste ställa adressernas och artiklarnas författare och den, som nu drifver tidningspolemiken härom, till rätta inför opinionen. Hufvudstadens fabriksarbetare, men ej den som skrifvit adressen eller artiklarne i Biet, kunna nemligen ganska väl ursäktas om de icke könna, att vid sista riksdag aldrig var fråga om att Seröfva de inhemska fabrikerna allt skydd, hvilket måste betyda detsamma, som att begära upphäfvandet af alla både tullafgifter och kontroller å den utländska importer. Vidare är det fulikomligt grundadt, att de tvistefrågor i afseende på tulltaxan, som voro å bane vid sista riksdag, endast gällde en del af fabrikanterna, nemligen dem som producera kläde, sidentyger, vissa bomullstyger, soeker samt jern. Handtverkerivaror voro redan förut tillåtna till införsel emot tull; denna tull blef icke vid riksdagen nedsatt i något enda stånd, och det var så långt ifrån att detta sattes i fråga, att t. ex. utgifvaren af Aftonbladet, hvilken man beskyller för ultraliberalism i detta hänseende, vid diskussionen öfver Bevillningsutskottets förslag till tulltax:, yrkads för konseqvenzens skull bibehållandet al 33 V4 procents tull å handtverkerivaror, emedan förbrukningsartiklar i sista hand alltid böra bafva ett något högre skydd än rudimaterien, hvaraf de äro gjorda. . Det är t. ex. lätt bevisligt, att om kläden äro skyddade med förbud, men färdiga kläder endast bafva 235 procents tull, så kunde sådana kläder med lätthet, till skada för den inhemske skräddaren, tagas utifrån. Betraktar man åter fabrikerna sins emellan, så är det, i principen taladt, obeskrifligt svårt att inse, hvarföre icke t. ex. garfverierna kunde hafva samma anspråk på förbud å sina tillverkningar som klädesfabrikerna. RR nt TT DAN ba a 4 fr rn rn rr