Aftonbladet – 6 december 1841, sida 2

men blifvit vanda, kunna de likväl vara lika goda menniskor. Jag gaf henne rätt, men bad, att så sällan som möjligt blifva nödsakad fara till Grefve L. Bättre fann jag mig då i prestgården. Geda älskvärda menniskor! Det gjorde bjertat godt att se er och ändå buru långt stån J icke allesammans tillbakal Huru ären J icke allesammans, så väl som jag, bara små obetydliga förrätter mot den anrätining jag nu skyndar att bjuda läsaren på! Vi hade en söndags middag varit hos Grefve L; der var särdeles tråkigt, Grefven var vid ett gement lynne; potatisskörden Lade utfallit så långt under hans väntan; för att litet distrahera sig efter denna motgång, beslöts på eftermiddagen att herrskapet på några dagar skulle fara intill staden för att roa sig. Vi foro tidigt derifrån. Jag har för din skull så länge glömt att hälsa på mina gummor. sade fru S. till mig; nu skall du, till straff, vara mig följaktig., Vagnen stannade utanför en stor lada och vi stego ut: Drängen fick befallning att köra hem, pty det är osäkert huru snart vi komma härifrån, sade min vän, och jag såg en djup rörelse målad i hennes annars s2 lugna drag. Nyfiken följde jag henne; vi gingo genom ladan; på andra sidan var en temb8en Öppen plats; på en liten backe låg en boja, Som icke var högre än att jag kunde lägga handen på taket, en mängd barn sprungo omkring och lekte. Vid vår åsyn drogo de sig plygt tillbaka. Fru S. helsade vänligt på dem och Vi närmade oss kojan. Dörren, som blott hängde på ett enda gångjern, kunde med möda Ööppras; vi gingo, eller snarare sagdt: kröpo 1n genom den lilla öppningen och nu, läsare, äro vi framme. Ser du denna gamla usla säng, ser du det benrangel, som hvilar deri? Ack, hon har legat der i sexton långa år, och döden, som hvarken skonar ung eller gammal, han går ännu alltjemt hennes låga boning förbi. Vet du, att kon; är