Aftonbladet – 4 december 1841, sida 2

I SR FARS MR4E VF LÄRA TTT RI MED ULEUDERE FIRE LILLA Tp 3 . m eras också det uttryck, som man velat tillägga l jen bekante Franklin, om Käppens frihet så-!,, om korrektif mot pressens frihet. al Men allt detta utgjorde ännu endast pre-m iminärerna af operations-planen. I dag åter afva ett par större manövrer nästan samtiligt visat sig, hvilka ändtligen bestämdt utvia, hvartåt fienden förnämligast riktar sin röelse. Uti en insänd artikel i Svenska Biet, underp ubriken: Om Tryckfriketen och Tryckfrihetsagen i Norra Amerika, lästes nemligen på morsonen följande stycke: Nu frågas, ock denna fråga ställes på fullt allvar till Aftonbladet, är det eck Aftonbladets önskan och menirg, att, med den Nord-Amerikanska tidningspressens frihet, äfvem den Nord-Amerikanska Tryckfrihetslagen skall kär införas? ... Någon .orde väl förundrad härvid göra den invändning, att ÖN. Amerika hyarken: gifves någon strafflag, eller någon Domstol, eller någon Jury för tryckfriketslångt för detta kommit ur bruk fär slika förbrytelh fö a ser. Invändningen är grundad; (2?!) men det oaktadt ä gifves dock en tryckfrihetslag öfver tidningarna, och den som är ganska kraftig och deriill med icke åt(r 0 d brott, eller åtminstone att alla sådana inrättaingar F ä Dn e u följd af så många formaliteter, som den positiva lagen. N. Amerikanernes tryckfrihetslag är döm naturliga lagen, den naturliga rätten, som älven hos så många Svenska liberala har ett så stert företräde framför en pesitiv samhällslag. När några personer, ett parti, en korporation i Norra Amerika finna sig skymfade och förolämpade af en eller flera tidningar, så skipa de sjelfva rätt; de göra nemligen ingenting vidare, är att de samla sig och förstöra tidningens pressar, stilar och machiner, såsom för biott två å tre år sedan inträffade i Cincinnati, hufvudstaden i Ohio, ock Baitimore, förnämsta staden i Maryland, samt på andra ställen flera gånger förut; och om tidnings-utgifvarne ej lyckas att i tid undkomma med flykten, så är det visserligen icke för Aftormbladet obskant hved vid dessa tillfällen äfven tillfaller dem. Vi undrade emedlertid mycket hvad det kunde vara för en skorporation, som Sv. Biet sålunda ville uppmana eller ämnade sända till Aftonbladets tryckeri, då, kort efter Biets ankomst, inträffade något, som i anseende till! samtidigheten förtjenar en serskild uppmärksamsamhet. Omkring kl. 9 inställde sig nemligen i Aftonbladets byrå en fraktion af en korporation, hvars ärende förmodligen var Biets redaktion bekant. Den bestod af ett antal fabriks-! arbetare, anförde af desamma som undertecknat den i Lördagsbladet införda reklamationen, och inlemnade åter en skrift till Aftonbladets redaktion med begäran om dess införande; men något svar derom kunde icke lemnas för tillfället, utan skulle detta få hemtas om Måndag. Detta besök var för öfrigt icke utan sin karak-; teristika märkvärdighet; ty då det yttrades, att det vore öfverflödigt, att mer än en eller tvenne personer inställde sig i rummet, emedan Aftonbladsbyrån icke är något publikt ställe, svarade ett par af de besökande, att det väl kan blifva publikt, äfvensem en af dem behagade utlåta sig att de voro ännu flere nere på gatan. I Till upplysning kan ock nämnas att f. d. utgifvaren vid samma tid befann sig i grannskapet. Sedan vi nu haft tillfälle genomläsa den! ifrågavarande skriften, kunna vi redan nu lemna i det besked att den icke innehåller någon ny: upplysning i saken utan endast ett vidlyftigt ordande i samma ton och efter all anledning af samma hand, som den i sista Lördagsbladet intagna skriften, hvaraf denna i det hela endast utgör en repetitien af detsamma. Vi anse derföre alldeles onödigt och ändamålslöst att upptaga utrymmet med några flera skrifter af samma slag, då vi redan i det fallet en gång gjort ett mer än tillräckligt afseende på de personers begäran, som, utan allt officielt uppdrag, tagit sig talan för samtlige hufvudstadens fabriksarbetare; dessutom lär hvar och en kunna inse, att det sätt på hvilket man här gått ltill väga, ieke är egnadt förmå oss till något i den vägen endast af artighet. Skriftens författare I och undertecknare bafva ju i alla fall ett ypperligt tillfälle att få den intagen i Svenska Minerva och Biet, hvilka med öppna armar emottaga i sina spalter allt som på något sätt är rikI tadt emot Aftonbladet; och allmänheten får således nogsamt tillfälle att se det i alla fall. Deremot skola vi med anledning af det som passerat, anse för en skyldighet, att genom en närmare skärskådning af de bekanta adresserna till komplett evidens deducera, allt hvad vi derom verkligen yttrat. Hvad slutligen de välmenta vinkarna och uppI maningen till våld emot Aftonbladstryckeriet be-Iträffar, så tage vi oss friheten att yttra den tankan, att ehuru behagligt det vore för ganska I mången enskild hämdkänsla, om någon lät för. leda sig till ett sådant oråd, så kan dock antagas, att de, hvilka man i tby fall skulle vilja framskicka, lära vara nog kloke att sofva på a saken innan den verkställes, ty pluraliteten af dem äger nog tillräcklig upplysning för att ve1 ta, med hvilka äfventyrliga påföljder allmänna h lagen kommer efter, vid sådana tillfällen. r! Det märkligaste är således endast, att sjelfva upphetsningsförsöket utgår just ifrån samma håll, der , man jemväl under riksdagen hade att berätta om I en tillämnad rabulism mot riksdagsmän i BorgareStåndet, då tulltaxan der förevar: — något som inop ska hade hört talas om: äfven, fr 2 Mm BO EN OS fe ja