Aftonbladet – 4 december 1841, sida 2

— Den bekante f. d. Utgifvaren, som Svenska Biet nu mera gjort till den stere pupphöjden, har de sednare dagarma varit obeskrifligt beskäftig. Efter sin vana, då han har något att syssla med, visa sig spåren af hans hand än i den ena, än i den andra tidningen, under en sammanpressad, men ingalunda dold ilska, öfver att se sina manövrer å nyo framdragna i ljuset genom de anmärkningar vi gjort vid en af åtskilliga fabriksarbetare inlemnad, så kallad reklamation (se Aftonbladet för sistlidne Lördag). Redan i Måndags gjordes en preliminär rörelse i Biet, hvari det slogs triumfmarch deröfver, att Aftonbladet följt den af Biet så mycket rekommenderade principen, att intaga en reklamation, såsom hade det innefattat ett tvång, men hvari tillika, med en serdeles konseqvens, klandrades, att Redaktionen dervid gjort några ganska behöfliga anmärkningar. Dervid sammanljögs, efter Biets vanliga sätt att gå till väga, en eitation, för Aftonbladets räkning och hvarigenom f. d. Utgifvaren, som mycket har för sed att gå omkring och visa de tidmingsvumror, der han låtit införa sina dicta elassica, kunde söka inbilla några fabriksarbetare, att Aftonbladet kallat dem dussinmenniskor och dussinmän, jemte åtskilligt annat, om hvilket icke det minsta stått i Aftonbladet. Dagen derpå fanns samma ämne muf ein ander manier, behandladt i Svenska Minerva. Onsdagen var han åter och sysslade i bikupan, der det om Måndagen tillskapade uttrycket dussinmenniskor nu hade blifvit tillökadt till paudiensade dus