Aftonbladet – 2 december 1841, sida 3

beklagade honom att fiana sig tvingad att gör att offer, så påkostande för hans hjerta. Ma förbannade högt Zubow och Markow; man be grep icke kejsarinnans uppförande: hon sjelf va stt rof för den gräsligaste harm. Det påstås, at hennes förödmjukade gunstlingar vågat foresl att bruka våld mot dena unge furste, som ho: hade i sin makt. Hon inneslöt sig en hel da nästan ensam i Tauriska palatset, under före vändning att der fira grundläggandet af sitt ka pell; men i sjelfva verket, att för verldens ögoi dölja de qval som söndersleto henne, och för a! der ytterligare rådslå med sina prester och gunst lingar öfver den brydsamma beligenhet, hvarut han befann sig. Man försökte att närma sig något litet. Ko nungen såg henne enskildt, och ministrarne höllo flera rådplägningar. Gustaf Adolf undvel slutligen, i det han förklarade sig icke kunna ligt Sveriges lagar, bevilja hvad kejsarinnar önskade; han ärnade derom samråda med Rik sens Ständer, hvilka skulle sammankallas då har blefve myndig; och om Ständerna samtyckte at bafva en drottning af grekiska läran, så skull han skicka att begära storfurstinnan. Den ry: ska despotismen, uppbragt att höra en konung; föra ett sådant språk, sökte förgälfves uppman: honom att trotsa Riksens Ständer, och erböd honom erforderlig krigsmakt, att straffa dem, : händelse af uppror; men konungen wille ej be qväma sig till dylika förlikningsvilkor. Sådena vore följderna af denna res2, om hvilken de allmänna papperen knapt vågade tala Konungen reste samma dag man firade storfur: