Aftonbladet – 1 december 1841, sida 1

i hvilken de sjelfva skola deltaga; ty i det ögonblick en sådan rättighet medgåfves dem, vore konstitutionen kränkt. Konungen är alltså förpligtad, att icke tillstädja anspråk, som förnärma alla reglor för den allmänna, offentliga rätten och icke mindre strider mot reglorna för den svenska. Genom antagandet af ett sådant förslag, skulle i nationens inre blott partier och partibemödande födas. Hvad ringheten af kommittemedlemmarnes arfvoden angår, så är Konungen förpligtad att inskränka sig till de summor, som af Riksens Ständer bhfvit fastställda, ehuru H. M. medgifver, att dessa summor ej äro tillräckliga. Då imedlertid ifrågavarande angelägenhet oumgängligen påkallas, så väl af tbronens förbindelser som rikets värdighet, så förklarar ock H. M., att, hur högt den nödig befintliga summan än må stiga, han vill förskjuta den. Sverge har genom lyckliga förhållanden och genom friden förvärfvat rikedomar, om hvilka man år 4809 (man jemföre dåvarande med det närvarande blomstrande tillståndet) alls icke kunde söra sig någon förhoppning., MKorrespondenten afbryter här resolutionen, med den underrättelse, att H. M. vidare utvecklar orsaken, hvarföre förbättringen i svenska lagstiftningen icke möter samma svårigheter, som i andra länder, der en mindre inhemsk och nationel lagstiftning, in i de svenska, existerar. Ty i detta sednare and är rättstillståndet ungefär af samma beskaffenhet, som dem var i Tyskland, förr än den, demokratien i dess rot hotande romerska och kanoniska rätten der inträngde. — I slutet af reskriptet, säger Korrespondenten, forfar Konungen på följande sätt: H. M. förklarar, att kungörandet af en ny kriminallag är det, som synes mest trängande. Ty nationen eger rättighet att känna garantierna för dess frihet. Hon önskar att de lagar, på hvars grund besittningen och tillgodonjutandet af ära och egendom bero, icke mer må vara underkastade fluktuationerna af lagskipande förhandlingar och meningar och deras städse evissa resolutioner, oeh hon fordrar, att lagarne må uttala sig med den klarhet, hvarigenom statsborgaren inser den fara, ör hvilken han blottställer sig, då han handjar deremot. Först genom en lagbok af denna beskaffenhet inhemtar han bestämdt de borgeriga rättigheter och pligter, som honom tillkomma eeh åligga, och som utgöra vexselverkan af det, som staten åt medborgaren gifver och föräkrar., Slutligen följer i reskriptet namnen å le af Konungen, uppå Justisieministerns förslag och efter Statsrådets börande, utnämnda ledamöterna af Lagkommitteen. Afven denna handing härrör ostridigt omedelbart från Konungen; man märker detta genast icke blott på den horom egna kraftfullheten i framställsingen, utan och äfven i synnerhet på högheten i de, af horom uttalade maximerna och till och med på len, till grund för resolutionen lagda, noggranna kännedomen af Sverges lagar och lagliga instituer. Det är nämligen bekant att Konungen roga känner ej blott hela omfånget af de serskilda europeiska statslagarne, utan äfven ronerska lagen, franska droit coutumier och svenka och morska partikularlagarme. Hvarje lärd, om blott en enda gång har tillfälle att tala med Konungen i lagsaker, får bärom genast den fullkomligaste öfvertygelse, och begriper knappt, wuru en fältherre kunnat finna ledighet att förvärfva sig kunskaper, som hos en krigare, och in mer hos en furste äro så ovanliga., Det är H. E. Justitie-statsministern Törneblad lenna skrifvelse förnämligast gäller. Ar det rimigt att Hr Törneblad låtit Svenska regeringen äga: att om vissa medlemmar i en kommitt itnämna de andra, så kränkes konstitutionenn, ller att svenska nationen skall lära känna gaantierma för sin frihet, ja sina medborgerliga ättigheter och pligter af — brottmåilslagen? tan Hr Törneblad hafva tillåtit, att regeringen nblandat talet om de rikedomar Sverige skall afva förvärfvat, och om jemförelsen mellan ri.edomen 4809 och i närvarande tid, etc. ete., uti ett bref, som helt enkelt bordt meddela namen på tre eller fyra, för ett visst arbete utnäxanle personer? Sådant är väl knappt tänkbart. Men då icke destmindre ett utländskt blad.