Aftonbladet – 30 november 1841, sida 2

— rr geborgs ruiner, och Malin Stenbecks historia då man upptäckte Hörningshbolm. Man kan företälla sig huru angenäm en sådan resa skulle förefalla den unga flickan, som förut ingenting sett mera än den socken der hon var född. Löjtnanten lefvade, att då de om aftonen kommo fram till kufvudstaden, genast söka upp hennes mosters hus, der tillkännagifva hennes ankomst och orsaken till hennes ensamma belägenhet, samt derefter komma tillbaka att hemta och fölija henne till mostern. Ailt detta som annars var en vanlig artighet, ansåg den stackars Ingeborg, brydd och ensam som hon var, för verksaliga välgerningar, och att tacksamheten betydligt Sökade de känslor hon redan förut fattat för honom, är ganska naturligt; ja, hon lofvade inm sig att aldrig tillhöra någon annan än den yggliga Theodor Hoppenfelt, som var så innerigt beskedlig och så omsorgsfullt hjelpt henne sin stora förlägenhet. Hon tyckte till och med tt hon skulle äga mod framställa detta beslut helt uppriktigt för sin far, men när hon åter erinrade sig fadrens vreda mine och hotande åtbörder från stranden, intogs hon af samma fruktan som förr, och lemnade åt framtiden att ,afgöra hennes öde. 1 Klockan var sex då ångflartyget sköt första skottet bortom Kungsholmen och snart låg det, omgifvet af den fräsande årgan, vid Riddarhol:men. Anblicken af Stockholm med dess palatser och torn förtjuste Ingeborg på det högsta, lihon stod på däck, skådande rundt omkring sig soch upptäckte alltid nya föremål för beundran. sHoppenfelt hade imedlertid enligt sitt löfte gått fatt underrätta hennes moster om flickans an