Aftonbladet – 30 november 1841, sida 2

kungen. — Hvilken sammanförning af sannt och falskt ligger icke häruti. Sannt är aldeles, att vi önska afvänja undersåterne från det gamla föreställningssättet om Konungen, så till vida, som detta föreställningssätt hos de oupplyste varit, att Konungen personligen skulle blanda sig i allt, döma öfver allt och gifva bot för allt. Men den första upprinnelsen till afvänjande af denna blinda tro är icke en uppfinning af Aftonbladet, utan af den gällande, af Konungen sjelf besvurna, grundlagen, som uppdragit Konungens högsta domsrätt åt en serskild auktoritet ech bjuder, att han icke kan vidtaga en enda åtgärd utan biträde af kontrasignanmt, och utan att hafva hört sina rådgifvare (med en modifikation för kommandomål och uirikes ärender). Detta är visst en ledsam hake för dem, som yrka på och krypa för, allenastyrandet; men det är nu en gång så, och för att afhjelpa denna förmenta olägenhet, finnes ingen annan bot, än att kamarillaorganerna i grundlagsenlig ordning föreslå rådgifvarnes afskaffande och införande af enväldet. Det kommer då an på, om folket hänger så fast vid det gamla föreställningssättet, att det har smak att gå in på denna reform. Deremot protestera vi högligen mot den tydningen, att Aftonbladet skulle vilja afvända undersåtarnes sinnen från Konungen. Tvertom tro vi, att just sådana inkonstitutionella råd, som Minervas et Komp., om de finna benägna öron, snarast skulle åstadkomma detta afvändande, hvaremot ingenting kan mera försäkra en regent om folkets tillgifvenhet, än en noggrann efterföljd af konstitutionens anda och bokstaf. Hela den fråga, som här varit och är att afgöra, blir således ingen annan än den, huruvida det ligger i konstitutionens anda, att Konungen bör lyssna till rådgifvarnes önskningar och råd, när de icke hafva oskäl med sig ), eller om det bör anses mera befordrande den Kungliga värdigheten, att för bibehållande af maktens skull, hafva en motsatt tanka.