Aftonbladet – 30 november 1841, sida 2

— Svenska Minerva har i dag tillverkat en lång och mycket tillskrufvad artikel för att visa, buru oppositionen hos tidningarna hufvudsakligen utgår ifrån illska mot Konungens person. Skada att denna artikel, hvari man på flera ställen igenkänner tassen af den store upphöjde (se citationen ur Svenska Biet i gårdagsbladet) endast är ett saftlöst uppkok på en gammal kärnseppa; ty det har i alla tider utgjort det med ordet kamarilla betecknade kotteriets förmämsta taktik, att söka inbilla Konungen, som ej sjelf kan läsa tidningarna, att hat mot hans person utgör hufvuddriffjädern till dessas och till oppositions görande och låtande här i landet. Det nya insinnuationsförsöket i detta hänseende är ock såsom man kunde vänta, och såsem det nästan alltid sker, grundadt på en förvridning. Aftonbladet, menar Minerva, vill förneka Konungen att tala vid sina undersåtare; hvaremot Afionbladet icke förbjuder dem, som hafva saker beroende på Reg:s pröfning, att vända sig till och personligen uppvakta ce: Fåbraus, Grubbe eller Staö! von Holstein, hvilket hon också säger ej alltid kunna undvikas. Uti den förra delen af detta påstående ligger en bestämd o:sanning. Lingt ifrån att vi någonsin skulle anmärkt såsom oriktigt, att Konungen talar med sina undersåtare, skulle vi till och med finna :det glädjande, att Konungen någon gång i veckan vore tillgänglig för hvilken undersåte som helst, på vissa dertill bestämda tider. Ett bevis, att vi ingalunda hafva något att erinra mot sådana meddelanden, hvilket dessutom vore ij hög grad löjligt, är, att vi yttrade vår tillfredsistälielse när Konungen emottog en samling a! fabriksarbetarnes ombud, likasom vår förundran tt Bondeståndets deputation vid sista riksda; cke emottogs. Den enda invändning som fram: iställdes i förenämnde hänseende, var om olämp sligheten deraf, att sådana besök af enskilde elle: deputationer, skola utöfva något sidoinflytande .eller möjligen föranleda Konungen till svar hvilka irnefatta några bindande löften eller an sticipation på blifvande beslut i frågor, som änn jieke förevarit i konseljen, då det likväl är bekant att Konungen ej kan besluta, innan han hört sin rådgifvare, eller åtminstone att sådant stride imot regeringsformen. Nu fråga vi en hvar on .det kan ligga någon ovilja mot Konungens per son uti en önskan att Konungen må så mycke som möjligt följa grundlagen? 4Aftonbladet, så ger Minerva vidare, ckan icke hafva för sig nå pgot annat syftemil, än att isolera Konungei .afrån undersåtarne, för att småningom afvärd Eederas sinnen ifrån honom och afvänja dem ifrå sede gamla Svenska föreställningssätten om Kon v pe a gr 2 a a rn mna