Aftonbladet – 25 november 1841, sida 3

ANTIQVARBISKA FORSKNINGAR I CENTRALAMERIKA, CHBIAPAS OCH YUCATAN, af J. Stephens. ) Forskningarnpa uti den fornamerikanska historien hefva vunnit ett nyttlif under de första decennierne genom granskningen af de inhemska fornsamlingarne. Det är icke allenast de i öfre!delarne afiandet varande ättekögar och gamla befästningar, som draga sig genom Ohios ech Mississippi dalar, ruinerne i en grotta i Kentucky, de för fenisiska ansedda inskriptionerna på Dightons klipper, ruinerna efter murar och städer i Arkansas och Wiskonsins områden, som på nytt fästat uppmärksamheten på com fordom bildad befolkning; detsamma har i ännu högre grad varit fallet med Texas och Mexiko. A. v. Humboldt kastade det första Jjus häröfver, kvilken besökte dessa, ställen under en tid, då det inre af landet var lika slutet för fremlingar, som Kina. Han visste förskaffa sig underrättelser om och teckningar af Mita, af Dödsdalen. Xoxicalco, der sällssmt terrasserade kullen, äfvensom den stora pyramiden och templet i Chelula besökte han sjelf. Ty värr erfor han likväl ingenting om de stora i skogarnes djup begrafna ensamna,: narmplösa städerna på andra sidam Moexikanska dalen, Först genom den engelska öfversättningen af spanska kapitenen Don Antonio de! Rios afhandling, som utkom 4822 ec genom kapten Dupix år 4836 i Paris först utgifna berättelsa erhöll man i Europa nigra tillförlitliga undorrättelser härom. Jehn J. Stephens, redsn känd genom sina resor i Egypten och Arabien, hade under de sista oroliga tiderna i CentralAmerika tillfälle såsom officer och diplomat, att i sällskap med sin vän Hr Catherwood anställa ferskningar i detta land. Under en resa af nära 3000 engelska mil i det inre af landet, genom Chiapas och Yucsatan, träffade han på icke mindre än åtta förstörda städer, hvarom beskrifningarna jemte bifogade sorgfälliga teckningar af Hr Catberwoed, utgör den vigtigaste delen i hans utförliga arbete: Incidents of travels in Central America, Chiapasfand Yucatanm. NewYork 4841. 2 vo! 8:o. Med detta arbete har kännedomen om dessa fornlemningar blifvit betydligt utvidgad. Dalen Copan, hvarpå vi i första bandet af detia arbete finna en beskrifring, ligger i det fruktbaraste distriktet, af stateniHomduras. Ruinerna ärs belägna vid stranden af floden Copan, hvilkea utfaller i Honduras bay, dolda i en tjock skog, så att det endast var med största möda, och genom trädens fällande, som det lyckades de resamde att bringa de spridda qvarlefvorna i dagsljuset. Den del man hittills undersökte, drager sig längs floden och bar, kanhända icke med orätt, biifvit benämnd templet, — en lång fyrkant, hvars facad stryker i samma rigteing som floder. i norr och göder, 624 fot i längder, 60 tiil 30 i höjden, och är byggd af 3 till 6 fot linga och breda stenar. De andra trenne sednare bestå af trappor, som uppstiga till en böjd af ifrån 30 till 140 ot. Fyrkanteres kela omkrets utgör 2,866 fot. Af den inre har man icke kunnat meddela någon bestämd plan, till den grad är allt öfservext af skog. Dock urskiljer man tvänne byggnader, i gestalten af afplattade pyramider. Men hvad som sgifver ruirerna i Copan deras egendomliga kärakter, är ett slags afgudabilder, fyrkantiga pelare med skulptur på sidorna, dels under feten af sjelfva omfångsmuen, dels på ett litet afstånd derifrån inom en liten .errasserad ringmur. Hr Cotherwoed aftecknade den Då det trognaste med camera luecida; pelarnpe äro 44 ill 43 fot höga 4 fot breda och omkring 3 fot tjocka, oftast hvilande på en fyrkantig basis eller omgifna med stenar. Framsidan visar i relief en upprättstånde menniskegestalt, hvars varierade hufvudprydnad ntager nästan hela öfre tredjedelen af stenen; två redjedelar bilda den korta, breda figuren med stort ufvud och frånstående öron, armarna hoplagda på oröstet, fötterna utböjda, sandealbeklädda. Könet kiljes på ansigtet och drägten. De manliga bilderna afva ett eget slags mustacher, som synes sammanlätade under kakan, ech oppkammadt hår, då dermot de qvinliga hafva leckar öfver pennan. De örra hafvz kläder, som endast räcka ned på been; de sednare långa drägter. Prydnaderna på rägten och hufvudbeklädnaden förestäla brodeier, påhängda metallplåtar och fjedrar. Men uti lit visar sigen så egendomlig stil, en genom alla eck genomförd arkitektonisk princip, att det måste era svårt att u:veckla de speciella motiverna eller eståndsdelarna. Utföravdet erinrar om den egypiska konstens skarphet ech renhet. Baksidan afsteen är äfven öfverköljd af sirater, i afseende på hvilka tet tvifvel uppsted hos de resande att de voro biroglyfiska tecken — en märkvärdig skrift, icke af den nkla karaktären man finner hos de egyptiska hirerglyferna, utan at fantatiska arabesker, Utom afudabilder finner man altaren, hvars form förmodigen häntyder på de idoler de tillhört. Märkvärig är en relief föreställande em person som sitsr med korgslagda ben, öfra delen betäckt med ieroglyfiska tecken. — Likaså äro väggarne i den fyrantiga byggnaden betäckte med skulpturarbete, biehållet i till en del nedfallna fragmenter. En rad ) Denna afhandling är föredragen inför det Archeologiska sällskapet i Rom, af D:r Abegg. TIDS