Aftonbladet – 25 november 1841, sida 3

Allard, och hade den fäögnaden att för det tal rika middagssällskapet presematera båda sina ung väninner som förlofvade. Gratulationer, båla och skålar faller af sig sjelf. Men under allt detta var vår tant lik välinen sig sjelf rätt bekymrad huru hon skulle tillfreds ställa Hr Vol-au-nues, som om aftoner väntade tillbaka från en resa. Hon tog emot honon ensam i sitt: kabinett, berättade honom morgo nens tilldragelse, betygade huru ömt det eroad henne att ej kunna bereda honom ettlyckligar öde, och försäkrade att hon alltid för henen skulle hysa samma vänskap, fast deras planer e bade lyckats. Poeten visade sig tröstlös att ej få tillhör: hennes familj, målade så lifligt sin saknad ec! gränslösa tillgifvenket för sin välgörerska, föl skickligt i förtviflan, och visste så väl spela sil rell, att han öfvertalade tant Rosina med sir egen hand gälda de löften, hon gjort honom pi A4lines och Suzettes vägnar. Tre giftermål! utropar läsaren; min gud, hvac den författarirnan måtte vara giftsjuk! An em hon då redan är gift? — Då måtte hon också vara det ganska lyck: ligt, efter hon så gerna gifter bort alla andra Aildra nådigaste läsasinnor! ursäkten om jag ej finner denna: slutsats så alldeles obestridlig. ehuru jag visst ej har att beklaga mig öfver hymen för egen räkning, skulle man likväl kunmn: säga, att med denna sak förhåller sig nästan på samma sätt som mad en arrestant, hvilken alltid finner det angenämare att hafva flera medfångar. Vi återkomma nu till Hr Vol-au-nues, som nyss af tant Rosina erhållit ett förtjusande ja. Utom sig af glädje iöll han för hennes fötter, och man kan verkligen tro att denna fröjd ej var tillgjord; att bli egare af tantens hela förmögenhet och herre i det lysande palats, der han förut endast varit en parasit, borde i sanning gläda en fattig poet, som sjelf egde ingenting, ej ens talangen som skald. Tanten med