Aftonbladet – 23 november 1841, sida 2

nerligen ej på Gil så afvita sätt, för att gynna honom, eller för det men verkligen trodde på hans skicklighet, — så fulla voro de icko — utan tyvertom, just emedan man kände bans oskicklighet, hans impopularitet valde man honom, emeden man visste, att ellt hvad han lado handen vid, skulle slutligen reducera sig till O eller derunder, och troligen ännu för decennier uppskjuta, om ej alldeles tillintetgöra all lagförbättring, Han skulle blott vara ett verktyg till befordrande af hufvudsyfiet: bibehållandet af det gamla, murkna, det enda som passar till hela systemet. Delta visar sig också tydiigt i Minervas replik på Allskandas, troligen ironiskt, yttrade förhoppning, atl nu, genom Psyrs frånfälle, alla hinder vere undanröjda för inträdamdet af verkliga kapaciteter i Lagberedningen, deri hon yttrar starka tvifvel deremot; och benzes uggla, som är kemma i alla mörka hål ef den gemla ruinen, plär veta hur det ståp ju bakom systemeta kulisser och i dess u!slitna, knar-. rande machineri. Må man derför ej iro, att det kommer att gå bittre än förut med lagberedningen, fastän döden, envisare än Friherre Boye, tvurgit honom att utträda derifråag ty. oberäknadt den småaktisa falska stolthet, som säkert kommer att afhålla vederbörande ifrån återinkallande i lagberedningen. af dem, gom, en gång, undanbedt sig detta förtroende, tillsammans med Hr Boye, så är Jet en helt annan ocficrrättlig gubbe, som styr trådarne i må chineriet, och så lingo kam existerar och förmår att verka, blir der inger reform i lagväsendet, ty då skulle har, det lsfrande universal forml. lexikonet, bBemma i alla vårt labyrinthiska lagverks irrgångar, och alltid vetande att utleta den bästa åt sig och de gina, ju blifva alldeles främmende i gen pya, ljusa byggnaden; ja, bländad just af detta ljus, nödgas krypa tillbaka i det mörker, der han alltid helst dväljts, och — glömmas; hvilket i det kela ändå vore bästa, som k 2 hända konsm och hans gergar, under regimer, så olika hvarandra, att enast en så ormlixt böjlig karekter kunnat foga sig derefter, kunnat byta om skinn efter omständigheterna. Läsaren torde, efter denna beskrifnirg, ej mer misstaza sig på bvem vi sena, nmeml. f, d. Justitie Statsministern Ex. Rosenbla ty utan fråga, är det detta de jure ta, men ännu de facto verkande orakel, som har hand red i lagberedningsa så går, let går, nomligen alt allt göres, för att motarbata ov öaskligt resultat, och nekas kan ej, alt man dervid märker en viss habilitet (som mar ej kan betaga nämnde orakel, och hvars brist eljest röjt sig i a!t, sedan dess utträdandg ur styre! is3 j i uppenbarande sig i den, genom taärder, framstickande principen: att ändamålet kelgar medlen. Ty hvad gör det, om styrelsen oc ännu förlorar den lilla rest af anseende den kan äga, hvad gör det, om dardet ännu några decennier, ja, kanske sekler, skall sucka under så godt som lsglösbets-tillstånd, kvad gör det, om hela siatens upplösning blir en slutlig följd derof, endast ändamålet vinnes, att förekomma antagandet af ett lagverk, som kunde göra alla lika inför lagen, ligga öppet och begripligt för hvar och en, och, framför allt, göra Rosenbladska oraklet öfverflödigt. Hvilka förluster, som, i sådant fall, skulle drabba hela den, af honom uppdregnra, emsbetsmanraligan, ligger för en dag. Krångel, lagvrängningar och tidsutdrägt skulle då vara smöjligare och vida svårare att åstadkomma, cch domaren wpphörde att vara er juridisk, likasom prestsn en religiös, trollkari, om alla kunde begriza hvad som vore rätt och orätt, dygd ech last. Derför göres allt att förekomma begge delarne, och den sednaste manövern, at tillsätta en af Revisionssekreteraren Richerts afgjorda motståndare och en afgjord aristokrat i lagberedningen, i stället för de sjelfständiga män, som afsagt sig detta förtroende vid sidan af en Boye, var verkligen ganska väl beräknad för sönderslitningen af den förstnämdes verk, och vi skola få se, att Ständerna, nästa riksdag, få emottaga lagverket i samma, om ej i ännu sämre skick, än vid den förra. Hvad den slutliga följden af ett sådant hån med nationens: kraf dock ändtligen blifver, det vilja vi här ej vidröra. Vi fruzta taflan skulle bli för mörk. Vi uppmana dock vederbörande att, i tid, besinna det, och ej blettställa sig för den rättvisa vedergällning, som bör och måst: drabba dem, som låna sig till modeli åt en sådan tafla och lemna ärgerna dertill, vi bedja dem besinna hvad deras rid tillbörer och hyad klockan är slagen; vi bedja dem inse, att Svenskarnes, liksom alla bildade naioners utvecklings-dygn passerat midnatten, att let nalkas morgonen, då nattens gerningar uppdagas och bestraffas af dens oemotståndliga hand, som styrer verldsaltet och utsänder sitt ljus öfver Jetssmma.n