Aftonbladet – 23 november 1841, sida 2

on (Birdagens Allehanda yttrak alt Regerinpulär standa sig i saken och göra sig pos med alt utdrifva Hr Scott. Detta liknar nog mycket ropet: korsfäst, korsfäst, och skulle illa strida mot der högsinthet, som af ålder tillhört Svenskarne. Regeringen har minsann! nog mycket ogjordt änså, utan alt besvära sig med att hålla utkik på hvad den ene eller andre utomlands behagar utsprida em härvarande förhållanden, och om Hr Scott beljugit oss, så måtte det väl icke vara emöjligt att på annat sätt få hans dikter vederlagda. Föraktet syKkes oss vara den bästa bestraffningen för ett sådant förfarande. Troligen finnas ganska få, sem hysa mindre tillgifvenhet för metbodistsekten än vi, och detta hufvudsakligen af två skäl. Det ena är att den sträfvar att utbreda en dyster och öfverspänd iefnadsåsigt, som fördömer äfven oskyldiga och raturliga nöjen och njutningar af detta lifvets goda, såsom t. ex. teater och musik; och dem andra att vi icke kunna förlika ess med det andeliga högmod, som är ett så gemensamt drag hos större delen af pietistersa, att anse sig framför öfrisa menniskor af Gud utkorade till nådens barn, för det de iakilaga en viss ytlre stränghet i sin lefnad, ofta af öfver!ygelse, men också icke sällan af skenhelighet, och dervid med en viss medömkan se ned på andra menniskor såsora förtappade eller hedningar. Dertill kommer äfven, att i sjelfva methodistsamfundets, nekom det ej, utmärkt väl dizciplinerade organism ligger ett nödvändigt sträfvande och frö till ständig maktutvidgning, hvilket redanvisat sina frukter i England, i timlig måtto, då modersamfundet derstädes troligen redan är den rikaste korporation som fiunes i verlden, om man undantager Ostindiska kompaniet, Det är sannt att denna rikedom icke tillhör individerna serskildt, utan det hela; men det var på samma sätt med JesuiterRa. Afven de åstadkommo också 1 början åtskilligt godt; men just den stora makt de förvärfvade sig frestade dem slutligen til missbruk och så kan det väl en gång gå med methedisterna. Ehuru de efter sina nuvarande statuter icke omedelbart blanda sig i verldsliga angelägenheter, vet man remligen likväl, att ett af deras hufvudsakligaste sträfvanden är, att affromt sinnade personer åtkemma donationer och bidrag al pengar åt samfuasdet. Men om man af des sa anledningar hyser en billig farhiga för deras mi:sionärsskap, så är det så mycket mera skäl, att icke gå förhastadt tillväga emot den härvarande missionären, hvilken är en ganska beräknande man, som väl förstår alt vända sig till nytta allt som kan rubriceras såsom förföljelse; och jemväl af denna orsak var det vi yttrade oss om Hr Scotts förfarande, viset icke uti gillande eller försvarande, men endast litet mera återhållna termer än ett par af våra kolleger. — Götheborgs Handelstidning innehåller några reflexiener i anledning af Frih. Boyes dödsfal!, hvilka äro rätt pikanta, men likväl torde iåla vid att justeras. Artikelförfattaren anser nerligen Frih. Boyes reaktionära åsigter i fråga om nya lagverket varit hufvudsakliga orsaken tll den vigt man lagt på hans qvarstadnande. Detta kan väl vara, så vidt man anser det Rosenbladska kotteriet hafva varit det, som egentligen bhållit hosom om ryggen; men i alseende på en viss annan persens böjelse för den numera aflidne Friherrn, tro vi att den icke härrört från hacs juridiska utan endast hans politiska opinioner, äfvensom af ett än gång gifvet lölte till Baronen, som åter sjelf sökte detta uppdrag helt och hållet af financiella orsaker, och emedan han ville vistas i hufvudstaden under vintern. Artikeln i handelstidningen utlåter sig sålunda: Systemet heter det, bör verkligen anlägga sorg; ty det har förlorat en af sina pålitligaste stöttepinnar, ehuru den, såsom alla dess öfriga och sjelfva systernet, var murken; men för att stödja det murkna behöfves ej heller andra än murkna stöd; tills alltsammans, förvittradt, faller för tideandans friska däkt. Kände man ej detta systemets beskaffenhet, tillika med andra dess ställningar och förksållanden, hvara! följer sträfvendet att bibehålla allt murknadt och motarbeta alla förbättringar, så skulle ett så, inför nationen, inför verlden, nedsättande handlingssätt. som det, hvilket äst rum vid tillsättendet af lagberedningen, vera alldeles oförklarligt. Att nemligen, för att envist bibehålla en, bevisligen alltid oduglig, gubba på en så vigtig plats, som bland beredarne ef landets nya lagar, bestämmande dess öde för århundraden, utesluta hvarje verklig kapacitet, låter ej förklara sig på annat sätt, än att man, trots alla tretticåriga löften, trots alla Ständernas önskningar, bestämmelser och tillgöranden, trots det dagligen mera känbara behofvet af lagarnes förbättring, ej vill denna förbättring, emedan man alltid lättare tror sig kunna fiska i grumligt, än i klart vatten, alltid lättare anser sig kunna förvända synen på folk i rarketiska dunster, än i klar luft. Derföre tro vi också, att den när för sangviniska förtoppningar, hvilka bli fullkomligt bedragna, som, enligt Allehanda, inbillar sig, att alla binder för en förnuftig och nationell lagbaredniag vore undanröjda, genom Friherre ms mät aa BArA äf FE r 2