Aftonbladet – 20 november 1841, sida 3

— Från Leipasig skrifves: Såsom ett ironiskt drag af lyckans skalkaktiga gudinna berättar man, att en stor beundrare härstädes af Napoleon en längre tid på lotteriet spelade på hjeltens födelseår 1769, för att såsom han fast förmodade på detta nummer fånga lyckan. Tyvärr erhöll han likväl bara riter, hvarföre han vid sista dragningen missnöjd upphörde härmed. Men denna gång var numret lyckligare än han, — ty, det utföll verkligen med högsta vinsten. — En Parisisk ficktjuf hade genom sin skicklighet i yrket nära kunnat sätta en resande från provinsen i största förlägenhet. Denne hörde i en folksamling, dit han inkommit, nära bredvid sig ropet en tjuf! tag fast! hvarpå också genast två unga, elegant klädda herrar grepos och på den bestulnes begäran visiterades. WVisitationen utföll dock utan resultat och den bestulne, som påstod si; hafva mistat tjugutvå luisdorer, bad tusen gånger om ursäkt. Vår resanda, i hvars grannskap detta tilldragit sig, återvände tankfull till sitt logis; men huru förvånad blef han icke, då han vid afklädandet finner de stulna penningarne i sin rockficka! Ficktjufven, som icke funnit tillfälle att bringa sitt rof i säkerhet, hade inpraktiserat det i hans ficka med samma skicklighet sem ban stulit det ur grannens. Den resande skyndade att återställa det lyckliga fyndet till sin rätta egare och dolde icke att han skulle blifvit försatt i dem betänkligaste belägenhet, om man funnit börsen hes honom. — Engelska tidningen Stafford Gazette berättar, att nyligen en ung brud om 76 år, som förut haft fem män, uti Trentham blifvit förmäld med en ungersven om 34 år. Smaken för det äkta ståndet bade hos henne icke ers blifvit rubbad af det lilla missödet, att en gång i Newcastle af sin man hafva blifvit förd till torgs och såld till en annan. — Äfven grafstenar kunna någongång föra ett frimodigt språk och yppa hvad mången icke skulle vilja hafva sagt; detta visas af en 18:årig flickas grafvård på en Engelsk kyrkogård, på hvilken står: hon dog af snörlilp — Uti Klausenbergska komitatet är för närvarande en högst sällsam process ankhängiggjerd. Den klagande påstår Räml., att han af den tilltalade blifvit försåld till slaf för 25 år sedan, då begge tillsammans gjorde en resa från Siebenbäörgen till Vallaehiet. Wti detta slafveri hade han tillbragt 24 år och ändtligen nu fått tillfälle att komma på flykten. Han understödde sitt påstående med ett intyg af två ögonvittnen. Den anklagade var redaa för andra förbrytelser häktad. J—R NINE