Aftonbladet – 17 november 1841, sida 2

nen man visste ej rätt hvad; man visste ej om vågot litet eller mycket vacker, om qvick eller lum, man såg blott vid första anblicken att hon aIdrig lemnat fäderne-huset, att detta låg vic verldens yttersta ända, att hon hade modern hvita, fina hy ech runda vackra former, fa derns lifliga ögon, sina egna perlhvita tänder oc! vackra händer, samt sim fru mammas urvuxn; kläder. Det var en rigtig landt-lolla, ett spån utar all bildning och förfining, utropade säkert der unga färska Kammarjunkaren som för först: gången såg henne. Det är typen för den qvin liga oskulden; der fins ej och kan aldrig komm en gnista af behagsjuka, konst eller tillgjordhet det är ena afbild af sjelfva naturen! skulle der mognade och erfarne såkallade menniskokänna ren troligen utropa vid hennes första anblick men tog äfven han till binoelerne för själsögö nen, så skulle han finna att äfven Corona var er Evas dotter, som bråddes på denna sin gamla mor mor, trots någon,fast anlagen lågo outvecklad: ännu. Funderar starkt på att resa till Stockholm och se Mamsell Taglioni, min bästa herr Pa stor, återteg Friherrn, som alltid höll målroi vid makt, och för vighetens skull alltid utlem nade alla onödiga pronomina. Kände fadren var premier-dansör på min tid, vill gerna s den famösa dottern hsarom bladet talar s vidt och bredt, vill gerna se om hon kan öfver träffa den charmanta fru Körsner (och härvic kysste friherrn på sina fingrar med ungdomli; entusiasm) — vill gerna komma än en gång in nan man blir lastgammal, till det gamla kär: Stockholm, der jag tillbringade hela min glada ung: domstid (en lätt suck offrades minnetderaf); hare varit der sedan 1840, har mycket vänner, slägtinga och bekanta der ännu, vill visa barnen stora verl: den, medan jag och gumman orka föra dem an de: (hennes nåd drog en djup suck) vill visa dem lill Cendrillon medan hon ännu är en vogue och låt: dem höra Waässelias näktergalsstämma, ty jag tro