Aftonbladet – 17 november 1841, sida 2

då den församlar hos Mig Hufvudstadens Fabriksoch Manufaktur-Societeters Deputerade. Hrarje samhälles förnämsta pligt är, att åt sina medlemmar bereda utvägar till arbete för deras bergning. Om detta arbete föder manner och bibringar honom känslan af sitt menniskovärde, så lär det jhonom äfven de skyldigheter, hvilka åligga henom emot sina likar. Djupt öfvertygad om derna vigtiga grundsats, har Jag beraödat Mig att uppmuntra förädlingen af vår jords afkastning. Sem våra tillverkningar olyckligtvis äro alltför mycket beroende af utlänningens, har Jag fåfämct försökt bringa dem i jemvigt. Jag uppgifver likväl icke allt hopp. En bördig jord kan lemna oss tillräckligt finare och gröfre ull, äfven lämplig för utförsel. Lim och Hampa äro, sedan längre tid, inhemska produkter, men fordra likväl att efterhand i högre grad edlas. Penningetillgång fattas icke, och ingen brist derpå är att befara framdeles, med inre lugn och yttre fred. Om dessa tillgångar användas med urskillning, kan fabrikanten keppas åtnjuta den hjelp, de sprida. Staten skall äfvenledes, då den biträder med sina kapital, äga en borgen för deras återbetalning, och fabrikantens samt arbetarnes välstånd skall blifva en följd deraf. När stridiga tänkesätt försvåra besluten, böra dessa underlättas genom de pligter, Regeringen har att uppfylla. Jag anropar Försynens bistånd, att ingifva Mig de beslut Jag bör fatta. Påräknen alltid. Mine Herrar! Mitt fortfarande beskydd och Min Konungsliga bevågenhet. Af huvudstadens Fabrikarbetares Deputerade, den 49 sistlidne September: Storm allern. Konung! Hos Eders Kongl. Maj:t hafva hufvudstadens fabriksarbetare redan, uti en till E. K. M., genom dess Finansdepartement ingifven böneskrift, i djupaste underdånighet anhållit, det E. K. M., vid fattandet af dess höga beslut, rörande den nya tulltaxan, täcktes, med samma landsfaderliga ömhet, som tillförene, allernådigst behkjerta den fattige arbetarens ställning, hvars väl framför någon annan derpå beror, att det hägn, E. K. M. hitintills förunnat fosterländsk arbetsflit, ej heller nu varder densamma betaget, och dymedelst åt främmande länders arbetare bortskänkt det tarfliga bröd, hvaraf den inheraske arbetaren för närvarande hafver sitt uppehälle. För Sven:ken är det ett behoef att se sin Konung, att utan omvägar till nonom få ställa sie bön, att veta, det Konupgen känner välvilja och deltagande äfven för de ringaste af dess undersåtare, och att få för den höge landsfadren uttryeka, jemte sina bekymmer, äfven de känslor af kärlek och tillgifvenket, som lefva i djupet af ett troget folks hjertan: Värdes derföre, E. K. M., ej onådigt upptaga. att hufvudstadens fabriksarbetare anhållit, att på detta sätt genom oss få underdånigst inför E. K. M. förnya framställningen af deras gemensamma bön och af de undersåtliga känslor af tacksamhet, trohet och tillgifvenhet, hvaraf de alla äro, ieke mindre gemensamt, lifvade. Hufvudstadens fabriksarbetare utbedja sig allerunderdånigst att fortfarande få vara uti E. K. M:s nådiga hägn och beskydd inneslutne samtlige fabriksarbetarnes vägnar.o H. MH. Konungens svar: eNär den arbetande klassen saknar sysselsättning, lider så väl den enskilte, som samhället. Då finnes ej mera någon jemvigt emellar den skyddande makten och idogheten, som behöfver dess stöd. Erkännande denna sanning, ser Jag med nöje, att j följen så väl lagens medgifvande, som häfdvunnet bruk, då J framställen Edra bekymmer inför statens Öfverhufvud, främste upprätthållaren af fäderneslandets intressen. Dessa äro ständiga föremål för Min omtanrka, för Mina innerligaste önskningar. Om vi af hjertat åkalla Försynen, skola vi alla röna dess välsignelse. Hon skall upplysa oss om våra ömsesidiga pligter och jemna vår bana. Det förflutna förvissar oss om hennes fortfarande hägn. En öm fader är alltid lyeklig, då hans barn nalkas honom med förtroende. Dömmen då, huru rö d Jag bör vara af Eder oförändrade tillgifvemhet. J kännen Mira tänkesätt för allt, som rör Edert bästa; de äro alltid desamma, i följd af den erfarenhet, Jag eger, att J förtjenen den.n Af Fabriksoch Manwfaktursocieteternas Depulalion, den 43 innevarande Nevember: aSt. A. K.! Då medlemmarne af hufvudstadens Fabriksoch Manufaktursocieteter, genom deras Deputerade nu till E. K. M. i djupaste underdinighet frambära deras undersåtliga tacksägelse, för det landsfaderliga !skydd, hvarmed E. K M. allernådigst, uti den, af E. K. M. nyligen afgjorda tulltaxan, täckts fertfarande omhägna inhemska slöjafliten, uppfylle de endast en skyldighet. Men denna pligt är för Secieteternas medlemmar så mycket dyrbarare och för deras Deputerade så mycket kärare att uppfylla, som tider fumnmits, då angelägenbeten af ett verksamt skydd för fosterländska industrien emot öfvermäktig utlänsk medtifilan — utaf ett skydd, hvars vigt i alla andra länder erkännes — har länge varit misskänd och bestridd; och det icke är, eller Tr nar ns nn rr RR Lr