Aftonbladet – 15 november 1841, sida 2

skola se, om icke jag, så gammal jag är, skall lyckas att bringa dig till förmuft... Frukta ingenting, min fru... Peter He:bin är en gammal usling, men han skall aldrig tillåta, alt man misshandlar ett bättre fruntimmer i hans närvaro ... Oiycklige, tillade han, i det han vände sig mot Herrman, besinna då, att hon kom hit för att dö med dig!! — Och, hvartill skulle hennes död gagna mig! det var denna dumma ifver, sem förstörde allt — Ack, min Gud!! utropade Jeanne, för tviflad. — Nedrige!! sade Peter. — Akta dig, Peter Herbin ... det sväfvar et rödt moln för mina ögon, sade Herrman doft. — Om det vore grönt, blått eller gult, si betyder det ingenting... Frukta ingenting min fru, jag skall bistå er. Då Jeanne hörde dessa ord uttalas med rör stämma, såg hen en stråle af hopp; af en 1:ö relse, helt naturlig hos alla dem, som finna ej oväntad hjelp i en tryckande fara, fattade ho! Peter Herbins hand och utropade: Rädda mig rädda mig! — Frukta icke, säger jag . så länge jag är här — Och skall du alltid vara här? ropade Herr man, i det han störtade på sin gamle och bräck lige kamrat och stötte till honom så våldsam! att han föll omkull nära alkoven. — Hjelp! hjelp! ropade hertiginnan. — Död och afgrund; utropade Peter Herbir J! det han steg upp, du har burit hand på mig — Om du kommer hit, så dödar jag dig!.. ropade Herrman, i det han framtog ur ficka: len dolk, hvarmed han hotade honom.