Aftonbladet – 15 november 1841, sida 2

Man behagade, säger ins. påminna sig att m:lle T. lemnade inkomsten af sin sista representation, roligen öfverstigande 1,100 Rår Bko, till ett välgöande ändamål. Bevisar detta snålhet? Man förvånas och förargar sig öfver den i våre ögon ofantliga summa och den utomordentliga byllning hon kär vann, och man tycker på grund deraf fordra, att hon skulle strött guld omkring sig, mera man besinnar ej att M:lle T. är van att vinna båda delarne, bvyart kon kommer, i lika och åtminstone hvad det förra, eller pennirgarne, beträffar, på många ställen i vida större mått än här, och att hon således måste anse båda delarne för sin rättmätiga och välförvärfvade egendom. Åfven den enthusiastiska hyllniagen torde ej hafva förefallit henne så utomordentlig och öfversvinnelig som för många af våra vid Nordens phlegma vana kritici. Åtminstone har Ins. hört sägas att hon vid de första representationerna tyckt publiken vara alltför kall. — Hvad nu de framdragne exemplen på snålheten vidkommer, så tyckas visserligen ett par af dem, om de öfverensstämma med verkliga förhållandet, gifva billig anledning till klander; men Ies. har sina anledningar att förmoda det de, om också till en del sanna. likväl åro betydligt utstefferade och förbättrade. Åtminstome vet Ins. detta hafva varit fallet med det mest omskrikna och klandrade, nemligen M:lle T:s meskizoeri mot läkarer, som skötte hennes dotter. Saken lär hafva förhållit sig så, att M:lle T. rådfrågade Öfverzte Löjtn. Backman om huru mycket hon borde gifva, hvarpå Öfverste Löjtn. svarat att det vore svärt att i det fallet gifva råd oeh i hans tycke bäst ait låta läkaren sjelf bestämma sitt arfvode. Öv. Löjtn. hade sedsrmera, på M:llo T:s begäran, tillfrågat denne derom och till svar erhållit, att hvad penningar vidkomme, ämnade ban ej emottaga några sådana, men att om Mille T. ville gifva honom någet minne Skulle han med tacksamhet emottaga det. Såsom berättelsen förmäler bade M:lle T. då gifvit honom sitt porträtt, usder hvilxet hon skriftligen uttryckt sin tacksamhet i varma ordalag. Med den konstnärs högfärd, som måste finnas hes en ifrån barndomen af publiken så uppburen artist, trodde M:lie T. förmodligen att denna present skulle vara kärkommuare än en mera dyrbar af guld och silfver. Allmänheten torde vara af olika tanke, men nekas må väl ej att saken derigenom får ett förändradt utseende) Hvad de andra exemplea vidkommer så kämner ej Ins. sanna förhållandet med dem, men skulle tro det vara något annorlurda än det uppgifna. Att M:lla T. åtminstere ej alltid var snal, bevisas af en händelse som inträffade under hennes härvaro. Ett parfruntimmer af den lägre balettpersonalen gingo en dag till henne och presenterade blommor och kransar. Denna artighet lärer M:lie T. vedergällt med en gåfva af 6 dukater till hvardera. Detta må vars nog för att fåsta uppmärksamheten på orättvisan att förhastadt och strängt dömma en person man nyss burit till skyarpe, och som, med en ovanlig och a! ingen pligt föreskrifven gifmildhet, lemnat åt em välgörenhetsinrättning den högst betydliga af 1,100 Rdr Bkto. Ins. slutar med att upprepa hvad han redan sagt, att han ej inser med hvad rättighet M:lie T:s moraliska tarakter prisgifves åt publicismens bedömanden och fördömanden.r — ) Det kan icke nekas, att allt detta är mycket byggligt och beskedligt, samt äfven ganska skickligt räsonneradt till mamsell: Taglionis försvar, men dels vore det kamske icke ur vägen, att den ifrågavarande läkaren finge utlåta sig öfver den uppgiften, att han förklarat sig icke vilja emottaga några penningar innan densamma tages för god; dels måste mamse! Taglioni, som utan tvifvel någon gåvg kon sulterat Engelske eller Fransyske läkare ganska väl känna, att desse icke låta afspisa sig med stentryeksporträtter, ock att hvilken lä kare som helst, äfven om han ej sielf sätte) pris på sitt besvär, icke gerna vägrar att e mottaga en dusör derför, då praktiken utgö! det egenthga medlet för läkarens existens, De blir således, äfven med den bästa vilja, svår att fritaga den frejdade konstnären ifrån at härutinnan hafva varit iikasom litet för hus hållsaktig.