Aftonbladet – 15 november 1841, sida 2

ilild falaBlouS piulke Oe TIER nn MAMSELL TAGLIONI. En lång artikel har i dag inkommit till Red. hvars författare harmas deröfver, att Afton bladet, som under mamsell Tagiionis härvar knapt kunde finna ord nog att uttrycka sn förtjusning öfver hennes utomordentliga talang voch äfven berömde hennes älskvärda och an språks!ösa väsende, likväl sedermera ej känd någon tvekan vid att ur en landsortstidning in taga ett anfall emot henue för hennes förment: snålhet, så rått och plumpt i tonen, ait sjelfv: Freja, som man vet ej var bland hennes be undrare, yttrat sitt ogillande deraf. Insända ren finner, för sin del åter, äfven förutsatt, at m:lle Taglioni verkligen är snåls, — att dett , visserligen är ett fel hos henne, men som e tyckes böra utgöra ämne för tidningsartiklar eller herufalla at offentligheten, så vida det ick stiger till en så hög grad och yttrar sig på et så smutsigt sätt, att det bör offentligen bränn ,märkas, som kan snser här ej varit fallet. Utan att i allmänbet erkänna någon förbin delse att göra afseende på sådama insända ano nyma artiklar i allmänhet, som ircnefatta an märkningar vid Red:s sätt att behandla sin ämnen, emedan tillräckligt tillfälle till sådan finnes i andra tidningar, anse vi oss icke bör förbigå denna artikel, emedar den innehålle ett par fakta till m:lle Taghonis rättfärdigand åtminstone i en punkt. Först måste vi likvä upplysa Ins. sjelf om ett litet af hozom begån get misstag. Aftonbladets förtjusning öfver m:ll Taglionis falang var visserligen stor, men de; var icke ötverdrifven, eller gick till ett be sinningslöst afguderi, såsom hos några andr: hvilket våra läsare lära vitsorda utan att bevi biläggas ur äldre numror. För det andra bi det observeras, att ingenting om m:lle Taglion snålhet yttrades i Aftonbladet, förr än så vi en tidning i Stockholm som flera landsortsbla hade framlagt en mängd anekdoter derom, hvilk således voro spridda krivg land och rike reda innan vi upptogo den ifrågavarande korrespor densartikelm, hvilket skedde utan annan egent lig reflexion för egen räkning, än att dessa anek doter nu cirkulerade lika flitigt som förut för tjusningen. Månne nu Ins. så säkert vet, hurt vida detta uppltagarde icke skedde lika väl få att se, om ej någon faktisk vederläggning oc försvar för m:lle Taglioni kunde framkallas, sot för något annat skäl. Slutligen angående Frej: pretiösa förtrytelse öfver Götheborgsartikelp, s är derpå intet annat att svara, än att Insända rens uppbyggelse deraf väcker en liten dragnir på munnen, troligen äfven hos sjelfva Red. : Freja. Det ohemula, som man finner i dessa berä telser, lig nemiigen icke uti sättet att berät dem, uten i sjelfva uppgifternas besksffenbe sora Freja förut hade debiterat. Det är oc sje!fva uppgifterna, som kunna gifva de pers ner hviika det vidkommer, tillfälle att berikti; det osan:a eller öfverdrifna; öfver det åter, so sedan qvarstår, får ailmänrbeten döma, och a några al anekdoterna verkligen voro rätt a märkningsvärda, lir ej eps insändaren sjelf nek Det är imedliertid långt ifrån oss, att vilja lägg hinder i vägen för all den rehabilitation, se rättvisligen kan lemnas den utmärkta ertiste och det är äfven af detta skäl, som wi vil lerna ett rum för fortsättningen af art:keln: