Aftonbladet – 13 november 1841, sida 2

Beslutet fattades, som vi ofvan nämnt, ofh Måndagen ech justeringen skulle först äga rum åtta dagar derefter eller ännu senare; men Hr I. skulle börja om Fredagen, och det var följaktligen periculum in mora. Man expedierade således en föregående underrättelse till Hr Öfverståthållaren, som genast lemnade Hr Teorslow del deraf, för att säga honem, att han nu i allskörs fred kunde spela och annonsera, Den 48 Oktober 48143 stod Sverge väpnadt på Leipzigs fält och verldsbeherrskaren blef slagen, ora icke just af Svenskarme, likväl af dem, på hvilkas sida de stodo. Den 48 Oktober 1841 stod Svenska Regeringen emot skådespelaren Hr Torslow, och om någon blef slagen, var det åtminstone icke Hr T. Tempora mutantur. Nu återstod likväl en annan ansökning: Hr Lindebergs. Den var visserligen den äldsta, men det gick honom, som doktorn i Charlatanerne, han hade inga dokumenter och inga mulåsnor. Med andra ord: han hade ingen theater, ingen trupp och, hvad värst af allt var: intet kontrakt! Hans sak var således förlorad, intill dess han skaffade sig dessa reqvisita. Resolutionen blef också, alt som han icke visat sig hafva någon lokal eller personal, kunde bans ansökan i sakens så beskaffade skick ej bifallas. Anrmärkom nu: Hr L. hade vid flera föregående tillfällen gjort lika beskaffade ansökningar. Hrr Abergsson och Berg på samma sätt, men i resolutionerna hade aldrig talats om några dylika vilkor, utan det hade helt knapphändigt sagts, det Kongl. Maj:t icke funnit skäl att bifalla. Saken var, som man finner, att den Torslowska förklaringen och det Torslowska kontraktet ännu icke producerats. Men sedan nu detta skett, torde ett par betraktelser öfver saken vara på sitt ställe. Antagom att t. ex. klädestiliverkning ej vore tillåten i landet, mena en spekulant icke desto mindre lI:de an en fabrik och skaffade sig arbetare, samt när detta skett, kom och begärde hos regeringen att få tillverka kläde. Skulle man ej söga: den karlen är ju galen, som icke började med att fråga sig före, innan han inlät sig i företaget? Men nu är en fabrik likväl icke något på långt när så svårt företag som teater. Huru skulle man kedömt Hr L., eller någon annan, om han, i stället att börja med hvad han, efter resolutionens tillkänragifrande, bordt sluta med, alt skoffa sig tillåtelse, börjat med det ban efter allt menniskoförstånd bordt sluta med, att skaffa sig en teater och en personal? Skulle man icke rubricerat hans förhållande såsom vanvett, och hade man väl deri haft så alldeles orätt? För att mäta det enskilda företaget efter det offentliga — och man bör förmoda, ati regeringen ej kunnat begagna någon annan mitistock, än den hon känner, eller den af sin egen teater — så se här: den Kongl. teaterns lokal är uppskattad till något mer än 200,000 Bdr; dess förråder, samlade under en mängd år, torde kunna värderas till 400,060 Rdr; dess aflöningsstat går till ungefär 440,6000 Rådr, hvilken summa mihända får ökas med 30 eller 400 procent under den tid arsökningen låg till sig i Civildepartementet — man har sett att halftaxnat till två år behöfts innan dylika brydsamma frågor hunnit afgöras — således det lila nätta kapitalet af en half million Rdr Bko, som behöfde vågas, för att slutligen måhända få det svar, att Kongl. Maj:t ieke funnit skäl, eller icke funnit lokalen och persenalen tillförlitligen betryggande för erdning och säkerhet. Man har sett, att regeringen funnit än Kirsteinska huset betryggande, emedan det ligger vid fri plats, och nära vattnet, än Malmskilnadsgatan betryggande, emedan den är en trång gata, långt ifrån vattnet; vidare att mamsellerna och fruarna vid Hr Torslofs trupp voro pålitliga, men att någon fara kuade uppstå af de fruar och mamseller andra sökande kunde ha i heredskap, och att man derföre velat afböja de vådor för allmän säkerhet dessa fruntimmer kunde ådraga hufvudstaden. Hvem kan då veta för det första att regeringen fordrar handgripliga dokumenter, hus och personer, och sedan hvilka hus och hvilka damer i dess ögon äro betryggande? Om ru också icke en half million, om blott en fjerdedels eller till och med endz:st 400,000 Rdr behöfde äfventyras, så tar man sig friheten fråga den embetsman, som utfårdat det sublima dokumentet, och hans kolleger sem tillstyrkt dess utfärdan-de, huru de skulle bedömt den persons förstånd, som, ifall han haft tillgång att våga en dylik surema, gjort det på en spekulation, hvilken regeringen i telf, tretten år oupphörligt tillbakaSEAN RO Na es NTE satt ctälla så till med nAlicmin;ictarn (mad dan