Aftonbladet – 13 november 1841, sida 2

att ställa så till med polisministern, (med den store Napoleons bifall, som han ej skall vägra) att öfverste de Surville blir arresterad så fort han kommer till Paris; hans signalement vid tullarna är nog dertill Det är sannt, sade hertigen. Bravo! sade jag... Du finner saledes, att så snart de Surville sätter sin fot i vår stad, blir han gripen; det skall ställa oss fullkomligt tillfreds och ge oss fritt fält. — Nå, hvad tycker du? Var det icke att väl spela sin roll? — Förträffligt! Jag skulle icke gjort det bätre sjelf. ! — Ser du det, din tjufpojke! Men nu måste vi genom alla slags medel förmå din sköna att lemua Paris för att afbida stunden för skilsmässan... att fara på landet, dit du föjer henne, ech framför allt utverka af henne, att stället för ert residens blir doldt... Pi detta sätt, om också öfversten skulle slippa ut ifrån Vincennes, innan ditt giftermål gått för sig, skall han ej kunna skada dig... Hertiginnan måste samiycka till detta aflägsnande... Jag vet väl, du har sagt mig att hon är en liten fjolla; men är bara skilsmässan en gång begärd och bifallen af hennes man, hvad kunde hon väl då ha deremot? minst, då du säger henne, Såsom vi kommit öfverens, att dilt lif hotas af det unga Tysklands hemliga tribunal... och att det blir nödigt, att man på någon tid ej vet hvar du är. Ha! bal ha! En vacker historia... den är lika myeket värd som de öfriga Sagorma. Har du icke förberedt. denna lögn i romanen, som du hopspinner för henne Om din intressanta barndom? ... Hal! hal En lustig saga, min sann!... Hvilken uppfinningsgålval... Den gamle presten! Hans hustru, som afundades dina framgångar i studier!... Ah, din skälm! Du borde blifvit peöt eller komediant... Men hvad fan fattas dig? Svara då; hvad grubblar du på? — Jag tänker, att om vi efter all vår möda, alla våra omsorger, skulle lida skeppsbrott justi det ögonblick vi nalkas bamnen ... om den fördömda qvinnan nekar att fara på landet och hålla sig dold der... om hon envisas med, att