Aftonbladet – 10 november 1841, sida 2

full ibhärdighet det olyckliga beslut bon nyss hade fattat; men vid de Survilles namn reste bon hastigt upp hufvudet och utropade: Raoul! Han anklagade Raoul! — Ack! ja, sade prinsessan, som utan att anse Raeul vara upphofsman till den sökta skilsmässan, likväl trodde sin nicce vara allvarligt sysselsatt med honom. Då, mitt barn, skulle jag ej kunna beskrifva dig kejsarens vrede. j — Surville! utropade han, Surville, den jag bemött som en son... som jag öfverhopat med välgerningar. som jag trodde vara en man af utmärkt heder... kan spela en så förhatlig roll! ... Att missbruka slägtskapen för att sprida förvirring i en familj, hvars band är knutet af mig bur ovärdigt! Att till denna grad fela mo smig... då jag så nyligen gett honom det hög sta bevis på förtroendela — Hur nedrigt! utropade Jeanne... Raou är oskyldig till hvad man förebrår honom. — Utan tvifvel, mitt barn... Jag skyndad också att intyga det för kejsaren. — Ers Moajestät! utropade jag: ni sade nyss att ni trodde på sanningen af mina ord... Ni väl! Jog svär. att de Surville är okunnig on bertiginnan de Braccianos bestut. — Jag tviflar ej på, att ni ju kan vara öf. ver:ygad om hvad ni påstår, svarade kejsarer tvärt; men er öfvertygelse kan vara origtig.. Ni skall söga er niece, att jag, långt ifrån at: uppmuntra hennes dåraktiga, att icke säga brottsliga förhoppningar, skall deremot lemna henne: man, som jag älskar och värderar, allt bistånc han kan vänta af mig... och hvarom lager dessutom försäkrar honom... Hvad de Sur