Aftonbladet – 10 november 1841, sida 2

ande innehåll: — — så skall hirefter som tillförene så väl (4:0) konungen som (2:0) alle embetsmär och (3:0) undersåter här i riket, först och främst blifva vid Guds rena och klara ord, såsom thet uti othe prophetiska och Apostoliska skrifter författadt, uti Christeliga symbolis, Lutheri Cathechismo, then soförämdrade Augsburgiska confession förklaradt och pi Upsala concilio samt förra Riksens beslut och förklaringar theröfverstadgadtär. Härvid bör deck märkas, att endast lärans innehåll, dogmerna, men ej lärosättet, methoden, fermen för meddelandet, uppenbart stadfästades. Gustaf den 3:dje hade Jikväl icke iänge varit kurg, förr än en bland de bästa frukter af hans statshvälfning och hans egen anhängighet för tidens älsklingsideer visade sig. Redan vid första Riksdagen derefter (4779) fattade begge statsmakterne beslut om en fri religionsöfning såsom instämmande ;med den nästan uti alla välbestälta stater införde och menskligheten hedrande samvetsfriheten;, men som i Rikets då gällande ofvananförde grundlag, i afseende å dogmerna (ej i afseende å utöfningem) en del af de äldre banden qvarhållits; så, ehuru ständerna fram i 7 8. af Riksdagsbeslutst säga sig hafva ptillstyrkt en fri religionsöfning med vissa förbehåll, vill dock af dessa jemte början af åberepade 8. synas, att friheten angick förnämligast utländningar; men att den äfven angick iefödda är af 7 och 8 punkterna bland undantagen troligt, och att, då allt hvad mot den allmänna satsen (friheten) stred, och ej uttryckligem undantagits, måsto anses upphäfvet, äfven en fri, af allehanda äldre förbud obehindrad, utöfaing af den rätta evangeliska lärann, var derefter medgifven, synes ock kunna antgas. Till yttermera visso härom blef i kongl. kungörelson den 24 Jan. 1781 stadgadt: Korgl. Maj:t vill fördenskull härmed samt igenom detta Dess öppna Bref och Påbud till alla vederbörandes efterrättelse, så insom utom Riket, allmänneligen kungöra och tillkännagifva, det kongl. Maj:t öfver hela Dess Rike med dess underliggande provincer tillåtit, under en fri och olvungen Teligionsöfning, en fullkomlic psamveltsfrihet. Kongl. Maj:t försäkrar tillika, att ade af främmande religioner (således tyckes att det förra angick infödda), som antingen sig här i Riket nedsatt eller framdeles sig härstädes nedsätta skola, ieke allenast njuta sin religionsfrihet, på sätt och med vilker, som derom nu faststäldt blifvit, utarm de sko!a jemväl alltid uti kongl. Maj:ts och Dess efterträdares kungliga hägn och beskydd vara inneslutne, samt äga den säkerhet för lif och egenpdom, som Kongl. Maj:ts Egna undersåtare, efter Sveriges Rikes lag tillkommer. Och derjemte upphäfdes alla dittills utkomna stadgar, hvilka icke kunde förenas med den då beviljade religionsfriheten. (Månne således icke äfven 1728 års plakat?) Så stodo sakerna då en ny statshvälfning inträffade. Allmänna tönkesättet hade imedlertid i fråga om religionsfriheten tillräckligen mognat äfven här i landet; och hvad derföre i denna fråga möjligen för en och annan kunde dittills anses tvifvelaktigt, blef nu gjordt alldeles klart och ostridigt, samt alla gamla band för den fria uwtöfningen af undersåtarnes religion med ers afhuggna. Genom inledningen till nu gällande regeringsform upphäfdes alla äldre och nyare före den 6 Juni 1809 gällande grundlagar, och bland dem uttryckligen 4772 års regeringsform, i hvars första S, på sätt ofvan anförts, konungens, alla embetsmäns och undersåtares religionsfrihet blifvit bestämd genom ett enda stadgande samt på enahanda sätt; och i stället meddelades nu följande serskilda, ganska olika stadganden för dessa ganska olika p-rsoner, nemligen om 4:0 kungen : Kcnungen skal! alltid pvara af den rena evangeliska läran, sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Upsala mötes beslut 5) af år 1593 antagen och förklarad är (8 2): 2:0 Civila embetsmän serskildt: Till statsministrar. statsråd, justitieråd och statssekreterare samt alla andra civila embetsmän fnom riket och domare må sådane män endast näm0as (må endast sådane män nämnas ?), som äro af den rena evangeliska läram 9) ( 28): 3:0 Unxdersåtare i alimänhet: Konungen bör — — ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han derigerom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer (S 46). Och serskildt stadgades i afseende å riksdagsmän uti sista punkten af 48 S Riksdegsordningen 7). Förre steståndet antagen, och troligen för att icke i der punkt, för hvilken Gustaf den 3:dje lärer ha föga intresse, stöta en då hos massan nog allmär och mäktlg opinion. 5) Märk noga, att härigenom bekräftats, icke Upsal: mötes beslut, utan endast den rena evangelisk läran sådan den i beslutet uppgifves vara, oci att demna bekräftelse gäller endast konungen;) och hans samvete, ej alla undersåtarna. 5) Här åberopas icke Augsburgiska bekänneser eller Upsala mötes beslut, och då grundlagarn skola efter ordalydelsen tillämpas, samt dessutom stadgandet angår och afser endast uträmningen som hvilar på utnämnandes ansvar; behöfver inrgen civil embetsman afsäga sig embetet för dej han efier utnämningen kommit att betvifla rik. tigheten af en eller amnan sats i Augsburgiskö bekännelsen eller deri åberopade symbola. — Der förändring början af 28 vid sista riksdagen un dergått verkar ej ändring uti ifrågavarande af seende. 7) Personer af någon arnan främmande lära, är den Reformerta, kunna ej vara riksdagsmän; mer SL ao. n fit san dtar a