Aftonbladet – 10 november 1841, sida 2

att uppfylla en nyck af er nigce, till den grad missbrukade mir makt, att jag ryckte henne ifrån sin man, i det jag befallde honom att skiljas ifrån hemne?, Hvad kunde jag väl svara honom, Jeanne? Tan hade rätt; och jag stod stum inför rättvisan och sanningen. Dessutom, återtog kejsaren, brukar jag aldrig döma någon ohörd.v Då han sagt detta, ringde han och gaf befallning att man skulle straxt bemta hertig de Bracciano till honom. Jag vil tala med honom i er närvaro,, sade tan; jag skall tillkännage honom er nieces önskan. Allt hvad jag nu kan göra är att lofva er, att om shertigen samtycker att lefva skild från sin hupstru, så ger äfven jag mitt samtyeke dertill; ehuru, som jag redan sagt er, detta slags skilsmässor ge det elakaste, det farligaste exempel, Du finner, att jag ej kunde sätta mig emet kej sarens vilja. Din man kom. Kejsaren berättade honom hela vårt samtal; ehuru han för. nam, att jag varit nog ädel förtiga den omständighet, som kar. hända varit tillräcklig att upp. reta kejsaren och stämma honem gunstigt föl oss, var hertigen 208 ovärdig att yttra, i dei han visade en skenhelig undergifvenhet, att har icke tillräknade sig detta steg, som så djup smärtade honom, att han ansag detta uppförand: vara öfver alla förebråelser, men att du tvifvelsutan blifvit förmådd dertill af en slägtinge, som hade ett farligt inflytande på dig; af öfverst de Surville. Anda hittills hade Jeanne afbört sin tant mec ett slags häpnad; då hon såg allt hopp förlorad för sig, fullföljde hon i tankarne med en smärt: