Aftonbladet – 10 november 1841, sida 2

önder, hos hvilka samlingarna höllos, egde skällj irmoda, att de skulle blifva derför anklagade. råd-) rågade de sig hos en jurist, hvilken, då stadd pål esa, uppsatte nedan med några mindre förändringar): fskrifma anförande. Och som detsamma innehål-l: er åtskilligt upplysande i den vigtiga frågan om re : igionsfriheten i Sverigo, samt kan begagnas vid för-: var för andra, som, i följd af oriktig lagtolkning, l comma under åtal för handlingar, hvilka numera cke äro brott, och således äfven inför borgerligal agen äro oskyldige; torde Tit. i sir tidning meddel: a anförandet, (äfven med dervid sedermera gjorda illägg, såsom noter), helst en uråldrig erfarenhet våde i Sverige och amnorstides ådagalagt, att dylikal tal varligen orsakas af parti-agg, afurmdsjuka och efa ännu sämre bevekelsegrunder: Ti!ll N. N. Häradsrätt: Kongl. cirsuläret den 20:de Janueri 1747 innevåller !) tydligen att mål af ifrågavarande beskaffenhet ej få åtalas innan böglofl. kongl. Justitiekanslers Embetet dertill lemnat samtycke: Och som dessutom kongl. brefvet den 43 Dee. 4762 är utfärdadt just af den anledning, att en Landsfiskal börjat ett orimligt ?) åtal mot såkallade olofliga sammankomter; är för hver och en, som läser berörda kongl. href fullständigt, och ej stymp2dt såsom författringar i många lagsamlingar upptagas, uppenbart, att sådane mål ej få af domstol hufvudsakligen handäggas innan åklagaren företett Justitiekanslers-embetets utlåtande, som åter skall grundas på en af zyrkokerden i församlingen afgifvem berättelse om saken med alla åertill hörande emständigheter. Di vi nu vete, att, om sådan berättelse, hvilken väl ej bort eller ens rimligen kunnat afgifvas förr, än kyrkoherden genom vårt och många andras personliga börande met hvarandra, fått säker kännedora om sakens sammanhang, lemnats ful!ständ!gt och sanningsenligt, kongl. Jnstitiekansiers-embetet ej kunnat samtycka till ifrågavarande åtal; yrke wi att Domstolen måtte först och serskildt yttra sig, huruvida alle förberedande åtgärder blifvit så iakttagne, och om vederbörandes utlåtanden äro af sådan beskaffenhet, att åtalel får fortsättas. Vi anhålle ock, att kyrkoherdens berättelse samt högbemälde Embetes yttrande med alla tillhörande handlingar må fullständigt intagas i protokollet, helst detta måhända genom tryck kommer att framläggas för den svenska nllminheten, på det den må Jära känna hurusom vi hoppas, samvetsgrant svenska medborgares sldre dyrbaraste genom rikets främsta gruadlag bekräftade frihet, rättigheten till oen fri utöfning af sin religion,, här i trakten skyddas, på sätt samma grundlag bjuder. Skulle mot all förmodan, och oansedt äfven hvad kongl. kungörelsen den 24 Januari 47814 i detta afseende innehåller 5), denna domstel anse sig berättigad hufvudsakligen bandlägga detta mål; måste vi, för vår och våra medborgares skull, till denna och, ora målet fuliföljes, till högre, ja säkerligen Högsta Dorastolen3 pröfning fräreställa en vigtig princip-fråga, den nermligen, huruvida våra besvurna grundlagar, och de fribeter, vid hvilka konungen deri lofvat skydda alla undersåtare, skola anses alldeles kraftlöse eller blott såsom snaror för enfaldiga endast derför, att ett öfver 100 år gammalt utan Rikets Ständers medverkan tillkommet plakat, utgifret före vår nu gällande allmänna lag, tyckes i ett nära 90 år gammrzlt kungukref, (begge utgifna under em period då Stönderna ensamme egds stifta Jag) vara åtminstome på försök återkal!adt till lif, ehuru detta icke säkerligen i mamnaminre funnit och än mindre nu finner näring i allmänna tänkesättet (som betagit en mängd andra dylika påbud all kraft och verkan), samt dessutom strider mot Guds Lag och det af Christus begagnade samt af både hans Apostlar och rättroende Guds män i: alla tider fertsatta läresätt, ech som lika mycket strider mot alla sunda lagstiftnings och statsmanna grundsatser, enligt hvilka religiöst lif och varm Gudsfruktan, såsom de säkraste grunder för hela samhällsbyggnaden, böra, framför allt annat, befrämjas och skyddas, Uti äldre grundlagar såsom regeringsformernma af d. 214 Febr. 4719 och 2 Mej 4720 (8. 4) med till hörande kungaförsäkringar (S6. 4, 2 och 3) gynnas visst icke den med kristendomen så väl öfverersstämmande eller rättere för lefvande kristendora nödiga fria religiormsöfningen, utan åberopas deremot äldre förbud, som ytterligare bekräftas. Vid den af konung Gustaf den 3:dje verkställda statshvälfning blefvo väl de äldre stränge förbuden met den fria religionsöfningen icke nämnde i hans kungaförsäkran, men 1 . af den då (den 24 Aug. 1772) utfärdade regeringsform fick af lätt begripliga orsaker ) föl!) Att mål, som angå oleflige sammankomster till andaktsöfringar, icke må till Sandlöggning upp tagas innan åklagaren visat, atthan af kyrkoherden i församlinzen inhemtet skriftlig berättelse om saken och dess sammanhang och sådant med alla dertill hörande omständigheter bos Justitiekansleren anmält samt derpå erhållit hans svar och utlitande. 2) Emedan seammanktomsterne skett uti god afsigt, till Gudaktighets öfningars förrättande, utan att något oskick derigenom förelupit.o Häraf synes lagens rätta grund och mening, varit, att de sammankomster, som skett i god afsigt utan oskick, äfven före den 6:te Juni 4809 ej bort italas. ?) Forum för religionsprocesser blifver allt framgent, utan förändring, Kongl. Maj:ts och Rikets Hofrätter. 1) neml. för att få den af det politiskt mäktiga pra