Aftonbladet – 10 november 1841, sida 1

samma den tydning, som på visst håll varit åsyftad. Det heter: Förnekelse af en Gud och lett lif efter detta, eller af den rena Evangeliska lläran: förbrytaren skall anses efter 2 Kop. 4 IMissgerningsBalken, och skriften konfiskeras. I Skulle nu med förnekelse af den rena EvanIgeliska läran menas en förnekelse af t. ex. den Jena eller andra af de satser, symboliska böckerna innehålla, så vore uppenbarligen de föregålende punkterna om förnekelsen af en Gud och Iett lif efter dettan helt och hållet öfverflödiga, och dessa stadganden stede der alldeles meningslöst. Ty läran om Guds existens och ett lif efter detta finnas ju äfven i symbeliska böckerna; och stadgandet angående em förnekelse af den rena Evangeliska läran, om dermed skall förstås förnekelsen af hvilken som helst af symboliska böckernas lärosatser, skulle då äfven innebära de tvenne föregående. Låter det nu tänka sig, att lagstiftarena varit okunnige neg, för att ej inse detta förhållande, eller tamklöse nog, att, då de redan i förbudet mot förnekelse af den rena Evangeliska läran innefattat det mot förnekelsen af en Gud och ett lif efter detta, ännu en gång omsäga samma sak!l Men nu anser lagen dessa tvenne skilda punkter af den vigt, att en förbrytelse emot någon af dem vore riksvådlig, och förbrytaren, om han ej låter sig rätta, bör landsförvisas. Det miste derföre låta tänka sig, att den rema Evangeliska läran kan förnekas, utan att denna förnekelse innehåller den af Guds tillvaro oeh af själens odödlighet. T. ex. om någon i tryck lärde: så sant en Gud lefver, och jag tror på ett lif efter detta, så är den rena Evangeliska läran falsk), så vore han ju saker till brett emot 3 2 mom. Tryckfrihets-lagen endast i afseende å den tredje af de punkter, detta lagrum innehåller. Oeh så kunde ju en katolik, en ifrig reformert, en jude eller mukamedan lära, om han finge i tryck framställa hvad han tänker och hvad han enligt sin religiösa tre måste anse för sant. Nu är detta genom ifrågavarande lagrum dessa, likasom hvar och en annan, förbjudet. Lagen förbjuder ingenstädes att i tryck framställa från den rena Evangeliska läran afvikamde och mot densamma stridande tros-läror, och sådant sker äfven derföre dagligen opåtaldt.. Men att i tryck förneka och nedsätta den rena Evangeliska läran, att förneka en Gud oeh odödligheten, detta är, utan afseende på den felandes trosbekännelse, ett brott mot Tryckfrihets-lagen. Men deraf följer också, att dess stadgarmde angående förnekelse af den rena Evangeliska läran bör fattas ordagrannt, icke såsom åsyftande en förnekelse af den ena eller andra satsen i symboliska böckerna. Huru skulle eljest det anförda lagrummet i dess helhet hafva någon betydelse? Den rena Evangeliska läran är Sverges stats-religion, dess falskhet får derföre icke offentligen predikas; andra trosbekärnelser, kristna och icke kristna, äro tolererade, och religiösa läror få, äfven om de strida mot stats-religiomens, i tryek spridas, men inga skrifter få förneka Guds tillvaro eller odödligheten, d. ä. lära atheism och upphäfva moralitetens grundvalar. Se der det ifrågavarande lagrummets enkla betydelse. För en sådan tolkning vittna så väl lagens ord som dess historiska ursprung och den närvarande praxis, i förhållande till andra religionsbekännare, än den Lutherska kyrkans. Anda från Upsala mötes beslut har lagen skyddat den Evangeliska läran såsom stats-religion. Så länge inga ardra än dess bekännare i Sverge ägde fri religionsöfning, finge ej heller några mot densamma stridande religions-läror i tryek framställas. Sedan religionsfriheten blifvit lag, kan detta skydd för stats-religionen endast bestå i förbudet mot dess effentliga nedsättande, i förhållande till öfriga trosbekännelser, mot dess öppa förklarande för en irrlära, falsk, sanningslös o. s. v. Det blinda nitet inser ej dem orimlighet, hvartill en annan tolkning af Tryckfrihets-lagen måste leda. En katolik, en jude skulle då kunna i tryck utsprida läror, stridande mot Lutherska församlingens symboliska böcker, utan annat men, än saknad af statsborgerliga rättigheter; men en Lutheran skulle först varnas och, om han ej RSS SKON KS NO SPP SA SIE TASURE TN UR