Aftonbladet – 9 november 1841, sida 3

tet af akten kommer han tillbaka i logen, den IIhan snart återigen lemnar, för att gå på parIterren. Denna gången blir han dock ieke lämge borta; då han xommer tillstädes har imedlertid fjerde Jakten begynts. Hans fru frigar honom halft I missnöjd: Hvarifrån kommer du? — Från Iparterren ... jag har språkat med en bekant d... — Och jag är allena, jag! — Hml ... fmin bästa, jag kan inte sitta bunden en hel afton på ett ställe, jag får ondt fötterne ...; och Idå jag vill språka med dig, så svarar du icke. — Jag hör på pjesen., — På pjesen! Ack min gud! vi kunna den ntantill, vi hafva sett den redan tio gåpger. — Den uppföres så vällp — Ja, ja ... men jag har redan sett alla dem, som Ispela deri ..2n Vaktmästaren synes i loge-dörren. Gil hit ena aftontidaing, Moniteuren, Messager ... del qvittar mig lika hvilkendera ...endast jag har något att läsax Vaktmästaren lemnar herrn tidningen. Vår man läser, och akten går till ända, utan att han vexlar ett ögonkast eller ett ord med sin fru, eller ser en scen af stycket. Under den ru följande mellanakten, som är den sista, vill han promt gå och hemta apelsiner; raen hans fru säger honom helt bestämd: alt hon icke vill hafva några. Han måste således bli avar i logen. I hvarje ögonblick stiger han upp och sälter sig igen; nu riktar han sin lorgneit på ex temligen vacker dam, som ban upp i en loge midt emot. För att så mycket bättre kunna hetrakta henre, vänder han heh och hållet ryggen till sin fru. Den femte akten börjar, och frun kan icke underlåta att säga till sin man: I sanning, du bar ett t sätt alt uppföra dig på spektakel Folk af våra bekanta, som ser, att du så der vänder mig rysgen, kunna tro att vi icke äro ensex Ierrn vänder sig om, ser it seenen och mumlar. Jaså, du blir ond; det var en annan sak. Akten fortgår ... herrn rör sig ieke mer ... Då stycket är slut, vänder frun sig mot sin herr man, för att se om han är god igen. Då märker hon att han — sofver. Hon stöter till herin, som öppuar ögonen och söker att synas vaken sarat utropar: Åckl bravol bravol hon har spelat förisäffligt; åh, jag är högst charmesad! Och msn begifver sig hem. Men frun säger vid sig sjelf: phan kunde likaså väl hafva fört mig till vaudevillen. tee Få af de här i landet utgilna böcker hafva utemlands väckt mera uppseende än det bekanta arbetet Om Straff och Straffanstalter. En vacker recension af denna skrift förekommer i Engelska tidskriften The Forcign Quarterly Review, Recensenten, som röjer mer bekantskap med svesaska ställningar och förhållanden än utländningar i allmänhet ega, börjar med en liten redogöre!se för anledningen till den ifrågavarande skriftens utgifvande. Han nämner deri, huru förslaget till en förbättrad allmän lag allthittills blifvit undertryckt genom hofpaitiet, hu:u vissa förderfspridande hus, under namn af korrektionshus, uppstått och blifvit mäktigt understödda genom ett system af träldom, under namn af försvarslöshet, huru antalet af brott tillväxt, och huru allt detta i förening väckt en allmän önskan för en förbättring i lagskipningen för fångvården: det är, säger han, för att draga nytta och för alt beverka att förbältringen måtte ske i en kraftfull, fördelaktig och upplyst riktning, som den höge författaren inträdt på arenan med en skrift, isynnerhet i den afsig!, att den måtte läsas af riksdagsmännen. Sedan recensenten loordat förf:s klarhet, nätthet och bestämdhet, framställer han nigra :eflexioner med anledning af den ovanliga företeelsen, att så många och deribland så bögt uppsatte män sysselsätta sig med ett ämne af så föga inhjudande beskaffenhet; dessa reflexioner äro ej vidlyftigare, än att de bär kunna återgifvas: Så förtjenstfulla dessa nya produktioner öfver ett icke mer nytt föremål, i och för sig sjelfva må vara, måste de likvälp, säger iec., i själen uppväcka sorgliga föreställningar och mörka aningar. Hvad är det väl, som drifver flera hundrade filosofer, statsmän och filantroper (såsom man kallar dem, ehuru de ofta äro blotta frasmånglare) att offra vecka efer vecka, år efter år åt betraktelser cöfver föremål af rysvärd viga, öfver polisanstalter och lagariför arrest, öfver Idet minimum; af lifvets vidmakthållande, som Ibör medgifvas inom fängelset och öfver huru —— ert hjerta angår, så har jag föga räknat derpå...