Aftonbladet – 9 november 1841, sida 3

jag kastade mig oförväget i striden, jag gjorde min bana; kejsaren kem, han fulibordade min lycka. Men denna lycka var oviss, jag hade erhållit allt af honom, jag kunde förlora allt med honom. Ni har ett ömt hjerta, min fru; nå väll jag är girig och ävelysten. Derföre var jag icke nöjd med min ställning. Jag hade sysslor, men ingen förmögenhet; jag var hertig de Bracciano, men Jerome Moarisson kunde ej ingå en förbindelse; hans nyskapade adel hade inga rötter. Kejsaren beslöt att förena mig med er, min fru. Detta giftermål! tillfredsställde min girighet. Kejsaren återskänkte er och er tant egendomar för mer än fyra millioner... detta giftermål tillfredsställde min ärelystnad och min fåfånga, ty det förenade mig med ett af Frankrikes äldsta hus, och i den händelse kejsaredömet ej skulle äga bestånd, i händelse Bourbonnerna skulle återkomma på thronen (ni må bistå mig eller ej i mina planer), så villjag skona våra släglingar, så att jag må i dem finna tillgifna anhängare... i fall de en dag skulle bli mig nödvändige. Se der, min fru, af hvilka skäl jag, så länge jag lefver, aldrig skall simtycka till äktenskapsskilnad. oc Nå väl, min herre! utropade Jeanne, nu begriper jag allt. Behål! mina cgodelar, jag afstår dem åt er... Gif mig blott ett obetydigt underhåll... jag begär ingenting mer. På dessa vilkor, samtyck till vår skilsmässa. oo— Om ni hade ert förstånd i behåll, rain fru, Lhunde jag fiana mig stött af detta tillhud, som är en ny förelämpning. Antag också, att jag vore nog låg att kunna antaga hvad ni föreslår mig, sku!le icke en skilsmässa i alla fall beröfva mig en förbindelse, som är mig al vigt utaf tusen. orsaker, som jag redan tillräckligt har ut vecklat. — Ack, min Gud! min Gud; sade Jeanne och dolde ansigtet i sina händer. — Det är ni sjelf, min fru, som gifvit mig exempel af uppriktighet. Så mycket värre, om ni finner er sårad af hvad jag sagt er! Hvad