Aftonbladet – 9 november 1841, sida 2

fördelar, utan änmu vida mera för den upplysning öfver allmänna tänkesättets nuvarande tillstånd i Spanien, som lemnas oss af den lätthet, hvarmed det lyckades Regeringen qväflva och tillintetgöra försöket, utan att landet ånyo behöfde inkastas i det inbördes krigets fasor, som det så nyss undsluppit och eter hvilka det ännu blöder. Man kan 1-emligen icke undgå att inse,-att detta vittnar om en hög grad af ovilja hos mängden af folket, såväl emot det andliga som verldsliga förtrycket, samt en stark kärlek till konstitutionens och demokratiens sak; ty att upproret var beräknadt på ett helt annat resultat, det visar både dess vidsträckta anläggning på samma gång på flera punkter af riket, och dess djerfva syftemål a!t bemäktiga sig sjelfva drottningens person: ett företag, som svårligen hade kunnat planeras utan föregående samråd med än vigtigare personer, som, sedermera när det hela misslyckades, förnekat delaktigheten i alltsammans. Hade den nu försökta statskuppen lyckas i Spanien, så bade den otvifvelaktigt dragit den konstitutionella sakens fall med sig äfven i Portugal, då deremot det liberala partiets triumf nu skall ingifva kraft och förtroende åt dess sak, och utveckla de republikanska institutionerna så långt, som detta med Spaniens sociala tillstånd och en alltför stor öfverlefva af soldatesk efter krigen är möjligt; ty det är en känd erfarenhet att en misslyckad revolution alltid stärker det partiets sak emot hvilket uppresningen varit tillämnad. Låtom oss derföre hoppas, att den nuvarande reformerande regeringen skall få tillfälle att gifva stadga åt de nya institutionerna och det sparsammare förvaltningssätt, som så väl behöfves för att bota de refvor staten lidit genom Ferdinands trolösa regering och Christinas slöserier, hvilka dragit öfver detta land er oerhörd statsskuld. Spanien skall då måhända lösa en af de vigtigaste tvistefrågor inom theeriernas gebiet, nemligen i hvad mån lagarnas och de politiska inrättningarnas förändring kan reformera öfver sederna och folkkarakteren , s:mt göra den sednare mogen för frihetens utveckling. Om nemligen Spanien hädanefter får vara i fred för yttre våld och inre upproriska stämplingar från de klasser som ingenting lära och ingenting glömma, så synes det icke osannolikt, att det inom icke serdeles lång tid småningom helt: och hållet reformerar sig till en republik, och denna blir då en begynnande pröfvosten på, i hvad mån en sådan statsform är passande inom Europeiska samhällen. Det är derföre icke sagdt, att detta hvarken skall eller bör ske inom det första tiotalet. -En generations lifstid är ett ganska kort moment i ett fo!ks historia. Imedlertid, och utan afseende på de framtida möjliga följderna af hvad som nu int:äffat, äro äfven sjelfva detaljerna af det qväfda upproret af en sådan beskaffenhet, att de icke böra förgätas. Kan man väl tänka sig något ohyggligare och mera barbariskt, än att låta. en skara soldater midt i natten försöka bryta sig genom vakten in uti sjelfva de kungliga barnens sängkammare — drottningen är 41 och hennes syster 8 år gammal — för att rycka dem ur sina sängar; alt utan afseende på deras förskräckelse företaga ett handgemäng i trapporna utanför deras rum, åtföljdt af det buller, vapenbrak och de jemmerskri, som miste uppstå när menniskor kämpa på lif och -död? Men det var ej nog härmed. S elfva sänggardinerna blefvo genomskjutna med flera kulor och personer nedstuckos med bajonetter i sjelfva sängkammaren. Öfver allt detta hör man likväl inga egentligt ogillande omdömen i de ultra-royalistiska tidningarne i något land, som i sin snopenhet öfver utgången tvertom söka sopa igem spåren af: detta upprorsförsök, så mycket som möjligt Hvarföre? Jo! emedan upprorets ändamål var att störta de närvarande sakernas ordning och återinföra absolutismen jemte en Regentinna, som egentligen måst skiljas ifrån landet för sin lättfärdighet. Det är bekant att en stor del af Spaniorerne äro mycket missnöjde dermed, att drottning Christina haft flera barn efter Ferdinands död. Hade i stället ett sådant våldsamt inbrott i slottet skett för att störta enväldet — hvilka verop hade man ej då fått höra öfver dess fasor, med hvilken ifver för mensklighet och rättskänsla hade icke då de devuerade utfarit emot anstiftarne och deltagarre deri, öfver ett blodshundsraseri, som icke hade aktning för ungdomen, oskulden, och öfver det helgerånande brottet att sätta sjelfva drottningens lif i fara samt mörda och utgjuta blod i hennes eget rum. Men så rättar sig allt efter omständigheterna hos desse personer af alla partier, som hafva till sitt valspråk att ändamålet helgar medlen! er