Aftonbladet – 8 november 1841, sida 2

gen utgifvit under den serskilda titeln: Med en bit krita. Dessa physielogier äro till texten för det mesta författade af Paris:s berömdaste litteratörer, och prydda med väl gjorda trägravyrer. En af de qvickaste ibland dessa är EN ÄKTA MANS FYSIOLOGI, AF PAUL DE KOCK, en äkta humoristisk teckning och satir på de äkta männerna, lyckligtvis äfven fri från det skabrösa och lättfärdiga, som annars vidlåder så mycket af Paul de Kocks arbeten. Vi tro ess göra läsaren ett nöje genora meddelande af detta stycke: SMEKMANADEN. I början stiger han ganska sent upp; man kan ieke få honom från sängen (väl förståendes, frun är icke heller uppstigen). Har han en syssla, så säger han: sAckl! jag kommer nu i alla fall för sent på mitt embetsrum för att uuderteckna inträdeskorten till parken; jag går helst allsicke dit. Ar han köpman, säger han: betjenterne få väl masa sig upp och öppna boden utan mig... det säljes ändå inte stort på morgonen; dessutom måste de unga herrarne vänja sig vid att hjelpa sig sjelfve, jag kan icke beständigt valla dem.x Ar han sakförare, säger han: jag har stämt möte med en rättsökande i dag på morgonen... jag kan gå dit i afton, det går an. Man kan väl icke arbeta sig till döds heller.x Lefver han blott på sina räntor, så säger han intet af allt detta, utan om hans fru frågar hvad tiden lider, så nöjer han sig att svara med en omfamning: hvad angår oss tiden? hvad felar oss väl? äro vi icke våra egne herrar?x Och ännu andra grundskäl anför han för sin ömma älskling; den unga frun låter lätt öfvertala sig, hon finner sin make ytterst vältalig och öfvertygande. Snart tillstår vår äkta man att han är hungrig; hans fru svarar: frukosten väntar oss, kom låtom oss stiga upp! Men hvarföre just stiga upp? ropar vår äkta man. Låtom ess frukostera på sängen, min dyraste, det är ju mycket angenämare. Madame har ingenting att invända deremet; ett leende är hennes svar. Man frukosterar på sängen. Detta kan visserligen vara rätt artigt, men ingalunda beqvämt. Det gör ingenting. Kärleken förskönar allt. När man frukosterat, så stiger man ändå icke upp; man har en mängd saker att språka om. Andtligen reser man på sig; man klär sig, under det man spelar hvarandra hvarjehanda små allerliebste spratt, än gömmer man sig, än hoppar man till hvarandra, än ger man hvarann kyssar. Middagsstunden är kommen, och man har intet gjort annat än skrattat, skämtat och lekt. Herrn finner att dagen gått ganska fort. Fruns smäktande ögon säga det samma. Han kan icke tröttna att se sin fru i ögonen, taga henne i sina armar och trycka hennes händer. Frun fruktar att det skall gå derhän på slutet och hennes man skall bli förryckt af kärlek. Vid middagen tar herrn sin fru på sina knän; dricker ur samma glas hvarur hon druekit; äter hvad hon serverar, fasaner smakar homom ej utan att hon först rör dervid. Besluta de nygifte sig att besöka spektaklet, så blir man icke qvar till slutet; går man ut i ett sällskap, så längtar man att få begifva sig hem, man ger sin fru på afstånd tecken; denna låter honem förstå, att konvenansen fordrar att ännu dröja något; men vår nygifte trodsar all konvenans, obekymrad hvad man skall säga och tänka. Han vill föra sin fru med sig, han längtar att återigen vara allena med henne. Sådana ögonblick symas henom så dyrbara och alltför sällsynta. Andtligen lyckas det honom att aflägsna sig med sin fru. Det är nästan ett enlevement. Han lyfiar sin fru i vagnen och störtar efter henve dit in. Denna menniska är ganska otålig! — fortfore det blott, det vore förtjusande! men ... Äkta ståndets April-månad. Skall frum alltid vara sådan mot sin man som under smekmåna-. den? En svår fråga, hvilken jag här icke vill! söka att lösa, emedan vi nu tala om gifta män, icke om deras hälfter. Men i förbigående vill jag blott säga, att fruarna icke så hastigt som vwvi ledsna vid nöje och lyeka; det är alltså icke frun som byter bort