Aftonbladet – 8 november 1841, sida 2

ee MMM MMMM skulle tillbjuda bonom sin hand, för att förverkliga de drömmar, hvilka den olycklige ynglingen ansett för omöjliga! Den fras, som milade ett lugnt och rent hjerlas sällhet i en fredlig och tyst reträtt, hade sjort en behaglig verkan på hertiginnan, som hatade den glans och det iysande bullersamma lif, hvartill bon blifvit dömd. De känslor, som dikterat detta bref, borde frambringa en stark verkan på Jeanne. Den olycklige ynglingen underkastade sig döden med en så ädel undergifvenhet! Han gjorde till ech med döden skön för sig, i det han prydde den med sina käraste minnen! Hans tankar inneburo en sådan förening af kärlek och gudsfruktan, af vördnad ech kufvad passion, af hopp och fruktan, att hertiginnan straxt fattade beslutet att begära ett samtal med sin man. I följd af menniskans förmätenhet att göra sig säker om framgång af hvad hon ifrigt önskar, föll det icke Jeanne in, att Herrman kunde dö innan hon hade tagit det steg, som skulle rädda hans lif. i Hon skref i hast följande bref till honom: Ni skall icke dö... Ni skall lefva lycklig... Ni har sagt sannt... Ödet har utsett mig att stillskynda er all den sällhet ni förtjenar ... Heodern, pligten utstaka för mig en väg, från hvilsken jag ej skall afvika... Om en timma erhåller ni några ord ifrån mig... Allt skall vara afgjordt... Hoppas allt. Då detta bref var afsändt, öfverlade bertiginnan några ögonblick för sig sjelf, innan hon begaf sig till sin man. . . I sin förblindelse satte bon ej ett ögonblick i fråga, att ju hennes man skulle samtycka till äktenskapsskilnad; då han lefde med henne på den mest kalla och afmätta fet, trodde hon honom ej kunna fästa någon vigt vid denna skilsmässa. Hon kände honom såsom högst egennyttig, och