Aftonbladet – 8 november 1841, sida 2

hade på förhand beslutit att, om det behöfdes, undanröja alla betänkligheter, i det hon afstod åt honom sina betydliga egendomar och förbehöll för sig sjelf endast en högst måttlig summa, sem skulle vara tillräcklig att med Herrman tillbringa ett indraget lif. Med sin ädla och öppna karakter, hade hon ett ögonblick ernat bekänrna allt för sin man, och säga honom, att hon ämnade gifta sig med Herrman; men hon föreställde sig att om hertigen skulle ogerna se denna skilsmässa, kunde Herrman, som var främling och landsförvist, utan stöd, lätt få vidkännas svåra följder af hans vrede: hon beslöt derföre att ej tala om Herrman. Hvarföre rådförde Jeanne sig ej med prinsessan de Montlaur, då ett så vigtigt beslut var i fråga? Det var utan tvifvel derföre, att hon kände prinsessans antipati för Herrman och hemnes oryggliga tankar om äktenskapsskilnad, den bon afskydde. . Hvarföre ifrågasatte ej Jeanne sin mans samtycke? Derföre, att då vi i tysthet inom ess sjelfva omfatta en id, som är oss kär, taga vi vår önskan för förnuft; vi glömma småningom de omöjligheter, som kunna omstörta vår plan, och emedan vi frågat ingen till råds, anse vi, att ingen skulle motsäga oss. Då hertiginnan lät fråga om hennes man var inne hos sig, erhöll hon till svar, att han var i budoiren med prinsessan de Montlaur. Hon begaf sig dit. XL LÄKTENSKAPSSKILNADEN. Prinsessan de Montlaur var ganska orolig öfver hennes nidces hastiga försvinnande; hon kunde ej qväfva en rörelse af glädje, då hon såg henne komma tillbaka i budeirn. i Hertig de Bracciano hade uppkommit ifrån Tuilerierna. Han var i hofdrägt. Hans präk