Aftonbladet – 6 november 1841, sida 2

öknieg, af Konungens Befallningshafvande föran: staltas, å Kronans skogar hemta vindfällen, stubbar och rötter till tjärubrämming, emot den i Kongl, örordningen den 24 Februsri 4826 bestämda afgift, vilken lefvereras i landtränteriern ech i första rummet användes till bestridande af kostnaden till utsyningen, hvarför utsynings-tagarne för öfrigt icke må åläggas något bidrag. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förändrade föreskrifter, dels i afseende på markegångssällmingen, dels ock i fråga em terminen för uppbördens redovisande å Gottland. eHos Rikets Ständer bar i betraktande kommit, huruledes, jemte det ej mindre statens, än en mängd enskildes rätt beror deraf, att-markegångssättningen med fullkomlig rättvisa utföres, härtill erfordras icke blott nödig kännedom och samvetsgranhhet hos dem, åt hvilka denna grannlaga förrättning uppdrages, utan ock att förrättningen verkställes på sådan tid, att prisen hunnit stadga sig och omdömet således kan grundas på erfarenhet, och icke blott fattas på förmodan om de pris, hvartill grödans beskaffenhet anses böra föranleda, i hvilket sednare fall meningerne lätteligen kunna blifva skiljaktige; under öfvertygelse, hvarom och enär det ej eller undfallit Rikets Stäånders uppmärksamhet, att de fastställda markegångspriser, serdeles å spanmiål, efta icke varit öfverenstämmande med de för året allmännast göngse försäljningspris, och således icke uppfyllt det åsyftade ändamålet, att uttrycka rätta varuvärdet, Rikets Ständer trott orsaken härtill böra egentligen sökas deruti, att markegångssättningen, enligt hittills gällande stadganden, skolat förrättas en tid på året, då spanmålen ännu icke är uttröskad, samt således bvarken verkliga resultatet af skörden kändt, eller någon allmännare försäljning verkställd, hvarigenom stadgade pris kunnat uppkomma. Och få Rikets Ständer, då berörde förhållanden synas ådagalägga nödvändigheten deraf, att markegångssättningen framflyttas till sådan tid, då prisen hunnit blifva mera bestämda och stadgade, än vid den tid, då samma förrättning för närvaranda eger rum, härigenom i underdånighet anhålla, det E. K. Moaj:t., sedan vederbörande blifvit hörde, för utredande om och i bvad mån hinder för berörde förrättnings framflyttande må kunna möta, täcktes nådigt förslag i ämnet till Rikets Ständer framställa., I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer under öfvervägande förehaft väckt fråga derom, att, i anseende till de svårigheter, hvilka för invånarne å Gottland möta vid kronoutskyldernes erläggande å nu stadgad tid, då kommunikationen med fasta landet vanligen är bämmad, tiden för uppbördens redovisande derstädes måtte bestämmas till den 4 Juli, i stället för den 4 Maj; och enär det är ett kändt förhållande, att kommunikationen emellan Gottland och fasta landet under vintern ofta lingre tid är hämmad, hvilket måste ega ett menligt inflytande på rörelsen och äfven kan leda till svårighet, att under sådan tid erhålla penningar, hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. Maj:t framställa den underdåniga anhållan, att, derest det äskade uppskofret med redovisningen å Gottland anses nödigt och utan olägenhet kan medgifvas, den ifrågaställda förändringen må ega rum. Rikels Ständers underdåniga skrifvelse, angående granskning och beredning af förslagen till allmän Civiloch Criminallag. Den begäran Rikets Ständer vid sista riksdagen gjorde, angående en lagberedning, har väl redaa så ofta i denna tidning blifvit omnämnd, och har redan genom sättet hvarpå densamma af Regeringen ännu blifvit behandlad, väckt den uppmärksamhet, att ingen lärer vara okunnig om sjelfva saken. Men då äfven detaljerna af Rikets Ständers beslut i denna vigtiga fråga, torde intressera en hvar att känna, anse wvi 0ss här böra ordagrannt införa hela den skrifvelse, som R:kets Ständer i detta afseende under der 3 Mars d. å. till Regeringea afgifvit. Den är af följande lydelse: Med afseende på E. K. M:s nådiga tillkännagifvande, uti till Rikets Ständer aflåten nådig skrifvelse den 24 Mars sistlidet år, om de hinder, som mött för afgifvande af nådig proposition om civiloch kriminallag-förslagens slutliga pröfning, hafva Rikets Ständer funnit någon åtgärd till granskIning eller antagande af ifrågavarande lagförslag icke kunna, å Rikets Ständers sida, under ifrågavarande riksdag vidtagas; men då bela landet fäster der högsta vigt vid frågan om ett förbättradt lagverk, serdeles i afsaende å brottmålslagskipningen, der behofvet deraf blifver med hvarje dag mera bjudande, och Rikets Stärder för deras del, anse sakens stora vigt och angelägenhet fordra, att, innan lagförslagen till hufvudsaklig pröfning hos Rikets Ständer förekomma, den ytterligare granskning af detsamma varder företagen, som för ändamålets vinnande är af nöden; så hafva Rikets Ständer ansett sig böra till E. K. M:s nådiga bepröfvande hemställa, om icke med de åtgärder, som för beredande och utarbetande af E. K. M:s nådiga proposition om det nya lagverket erfordras, äfven anordningar för en ytterligare granskning af lagförslagen, i nyss uppgifne syftemål, kunna förenas. För åstadkommande af en dylik beredning, anse mA men An föl da tt närdar most Äindamålsan.