Aftonbladet – 6 november 1841, sida 2

——— — ——OQO—-H-—-—-A— — RE samtal, steg Bernard upp, tog ur en stor jernkassakista ett ofantligt stort försegladt pakett och lemnade det åt den otäcka halta figuren, sägande: — Se der! De äro sådana du anförtrodde mig dem för tre år sedan. — Farväl, sade den halte och gick bort. — Jag vet icke hvarföre de orden För tre år sedan förde mig tillbaka till det förflutna, och påminte mig ditt giftermål, som just gick för sig vid den tiden, och minnet af din uppoffrande tillgifvenhet väckte hos mig så dystra tankar, att jag glömde att ge den oförskämde bankiern den lexa, han så väl hade förtjent; jag afslutade köpet om skogen för den summa, ban begärt; och gick sedan min väg, utan att herr Bernard ens brydde sig om att stiga upp. — Hvilket oköfligt bemötande! sade Jeanne. — Min lilla försmädliga nigce skall säga, att Jag alltid berömmer den gamla styrelsetiden, sade prinsessan leende. Nå väl! förr... då vår kommissionärs hustru, fru Dubois, kom till prinsen de Montlaur i något ärende, underlät han aldrig att vördnadsfullt ledsaga henne ända till hennes vagn och sted på trappan med bart hufvud, ända tills den simpla vagnen kört bort. I detta ögonblick inkom hertiginnan de Braccianos kammartjenare och lemnade henne ett bref. Jeanne läste brefvet, bleknade; och innan hennes tant hann fråga henne något, gick hon lin i sin sängkammare och stängde hastigt igen dörren. j. Prinsessan de Montlaur var ännu :betagen af förvaning öfver sin niåces hastiga försvinnande, då hertigen inträdde i budoirn. (Forts. följer.) — Prinsessan Amalia af Saxen, känd såsom rbeten, som författarinr till åtskilligat : amatiska arbe! n vunnit bifall, har nu åter skrivit en ny pjes, Die Heimkehr des Sohnes, som med mycken framgång blifvit gifven första gången den 4 i förra månaden