Aftonbladet – 2 november 1841, sida 3

vapen, fiek den färre vänner, och skyldigheten att tiga ech hålla sig stilla misshagade. Då utbrast ofta hnot; några gånger hotade ett yttradt missnöje, att öfvergå till öpset uppror, och det gjordes till och med en dag ett försök emo: Selves lif. Men detta oaktadt är trotsade han deras hot, och bevisade, att han ej fruktade döden; än uttryckte han ädelmod och sökte icke att upptäcka de brottslige. Genom detta uppförande lyckades han att tillviana sig deras fullkomliga tillgifvenhet. Undervisnisgen blef fullständig. Mammeluekerne bildade ex medeil-bataljon, som erbjöd en stam för nya trupper. Bönder!lefvo der insatta och undervisade, och en armå blef på Cet sättet organiserad. Under flera år blefvo efficers-platser gifna blott åt Turkar och Mammelucker, emedsin paschan ej ville komma uti Arabiska kefelkningens händer och bero ensamt af densamma. Men i den mån som Mehemeds anseende stadgats, så att han kunnat påräkna armåens tillgifvenhet, har han tillåtit Araber blifva subaltern-efficerare. Desse visa en hög grad affatiningsförraåga, mycken verksamhet; ech de officerare, sem bland dem valdes, blefvo smart de bästa och öfverträfjade Turkarne. Nu hafva alla gränser för Arahernas befordringsrätt försvumnit, och de kunna nu intaga högre officers-platser. — Men finner hela detta förfarande ostridigt Iika mycken klokhet som skicklighet, beräkning och försiglighet. .