Aftonbladet – 2 november 1841, sida 3

låter min kusin och äfven hertigen, att jag rekommenderar hos er af mina bästa vänner, herr Anacharsis Boisseau? Han kom till Paris i morse; jag kan icke nu ha den äran att presentera honom; men om ni tilister, skall han aflemna ett bref från mig... Prinsessan såg förvånad på Raoul, då hon hörde namnet Boisseau, och tog sig ena stor pris snus, utan att säga ett ord. Han var attach vid spanska ambassaden, återtog Raoul. Men ban har tagit afsked af diplomatiken, för att uteslutande sysselsätta sig med antiqviteterna. Han är en rik man, kan fritt disponera öfver sin tid, har varmt hjerta, oeh är redligt sinnad. Jag håller af bonem som en bror, och jag blir min kusin oändligt förbunden, för hvad ni bebagar göra för honem. — Ni kan vara öfvertygad, att då han på detta sätt blifvit rekommenderad af er, skola vi anse honom som en af våra vänner, sade hertiginRan. — Får jag äfven heppas ers högbets välvilja för min vän Boisseau? sade öfversten småleende till prinsessan. — För herr Anacharsis Boisseau! Jag skall bli förtjust att få göra hans bekantskap, svarada prinsessan leende; derpå tillade hon i en mera värdig och godhetsfull ton: — ÖOfversten vet, att oaktadt allt hvad filosofer och tidningsskrifvare påstå, är ingen mindre stolt al sig än just vi, eller rättare, ingen sätter mera stolthet än vi uti att uppskatta den sanna förtjensten. Er far var en ganska förnäm man, och han gjorde sig en heder att ha till vän der förtrifflige, dert dygdige Tronchet och vår hyggliga abbe Delille. Min onkel talade alrig med mig utan att han med rörelse påminde mig den gode ,marskalken), som i tjuga år var ) Ludvig XIV:s förste chirurg.