Aftonbladet – 2 november 1841, sida 3

— MAD. MARIE TAGLIONI. Ehuru noga tidningarne redogjorde för allt, som angick denna ryktbara dansög under hennes vistande bärstädes, har ingen ännu så väl reda på de sista stunderna af hennes härvaro, som Engelska tidningen te Times, med sista posten. I ett blad af den tidningen berättes nemligen, att förtjusningen öfver henne här var så stor, att hon vid sin sista representation, i den förtjusande balletten: Upproret i Seraljen, inropades tjugutvå gånger, och att vid hennes afresa härifrån till Köpenhamn, hon åtföljdes af tvåhundrade unga män till häst till närmaste gästgifraregård. — Såsom medel mot larfver, råttor och mal uppgifva utländska tidningar följande, bvers verksambet man väl icke vill garantera, men också icke utan pröfning kan med säkerhet förkasta. Mot larfver (mask på träd) användes en med merkurialsalfva (som ej må behandlas med bletta händer) bestru! lintråd, som en eller par gånger lindas omkring trädet. Råttor fördrifvas genom utströende af krossade stänglarne och bladen af hundtunga cynoglossum officinale), för hvilken de skola hafva en fast otrolig afsky. Mot mal rekommenderas ett medel, som syns vara något svårt att använda: man skall nemligen beströ de pelsvaror, tyger c., som höra förvaras, med torr pulveriserad jern-viktriol, ett ämne, som likväl gerna både smutsar och fläckar. — SÄTT ATT UPPTÄCKA KOPPAR I DRYCKER, MAT O. D. Detta sätt, som blifvit föreslaget af Fransmannen Verguin att användas vid medicolega!a undersökningar, synes äfven tillimpligt i daglig bushållning. Man blöter och utblandar med vatten en qvantitet af det som skall undersökas, då det har fast form, t. ex ett stycke bröd, sylt, inlagda skidväxter, frånsilar genom läskpapper eller dylikt det tjocka, och dryper i vätskan så mycket saltsyra, eller i brist deraf svafvelsyra, att den hastigt rodnar ett luckmuspapper, eller erhåller en för tungan märkbar syrlig smak. Nu nedförgs i vätskan tvänne små blanka bleckplåtar, den ena sf platina den andra af jern, och hållas deri så, att de beröra bvarandra; kopparn, om den är för hand, fälles då snart på platinaplåter. Denna effekt beror af galvaniska krafter. — DEN RIKE GIRIGBUKEN. I London har nyligen aflidit en man vid namp W. Smith — I England heta för öfrigt, som bekant är, alla menniskor Smith — hvilken var könd som en af de största girigbukar. Han var smed till yrket, men hade derjemte redan i arf efter sin fader fått omkring 20,000 Punad Ster). Dessa förvaltade han mycket väl endast med utlåning, och skafde och gned dessutom så på alla håll, att han Du lär lemna efter sig nära 2 !, million Rdr Bko i Svenskt mynt räknadt. Sjelf nekade han sig nästan det nödvändiga, gick klädd som en medelmåttig arbetskarl, och stod sjelf vid släggan i verkstaden hvarenda dag ända tills han anfölls af den sjukdom, som lade honom på dödsbädden. Vid auktionen på hans efterlemnade få effekter hade en sådan folkträngsel installt sig, att pelis miste anlitas, och alla hans möbler och böcker betaltes oerhördt, emedar ett rykte hade kommit ut, att han skulle någonstädes i dessa hafva förstuckit en stor summa i banknoter. — En Tysk tidning berättar, att den Holländske bankiren Hope skall vara sysselsatt att i Paris uppföra ett hotell, som skall bli större än sjelfva Louvren, d. Vv. s. större än Steckholms slott, och kosta 45 millioner francs. Denna märvärdiga nyhet kunne vi likväl ej påminna oss hafva sett i någon Fransysk tidning, och den tarde derföre tills vidare behöfva beledsagas med ett frågtscken.