Aftonbladet – 2 november 1841, sida 1

ska republikaner, korteligen att Spanien under Idetta anarkiska partie händer skulle gå till sin -lundergång. ä Genom dessa klagoskrän sökte och söka ännu Journal des Debats och konsorter att I vilseföra det allmärna tänkesätllet i och utom Frankrike. Vi vilja nu se hvad exaltados äro i det vi närmare belysa männen af detta parti, deras grundsatser, regeringsitgärder och hvad de uträttat under mer än ett års tid, som de ledt statens amgelägenheter. För hvar och en som med uppmärksamhet följt förloppet af Spanska revolutionen, ifrån 1812, då konstitutionen bildade sig, behöfves ieke någon vidlyfigare skildring af de män, hvilka stått i spetsen för densamma. Det är bekant att Arguelles, Gomez Becerra, Heros etc. af 4812 års Comuneros (såsom Exaltados fordom kallades) äfven benämndes pusteleros (pastejbagarne), och derigenom blifvit förklarade för hvad Moderades nu äro, d. v. s. allt för långsamma progressister. Desse män, ehuru de begingo en stor irring, då de satte så stort förtroeade till den man, som nyligen vid cortessessionens öppnande hade yttrat: Låt oss fritt och öppet beträda den konstitutionella banan; jag skall gå förut; och den man sedermera såg förajgad och flyktande till Frankrike — och ehuru e ännu i dag irra sig uti åtskilliga saker, kan likväl deras offentliga så väl som enskilda tif utan fruktan öppet framläggas, ty uti det förra, så väl som i det sednare hafva de bevarat sin moralitet och sin redlighet obefläckade. Man finner visserligen bland detta parti män, hvilka på en annan tid hyllat andra åsigter, men de hafva icke åt sin är girighet uppoffrat sina meningar, utan underkastat sig makten al den nu herrskande upplysningen om nationens behof och deras samvetes röst; de hafva besvurit konstitutionen af 4837, icke för att desto lättare handla mot densamma, utan för att hålia den. Så mycket om männen af detta parti; låt oss nu skrida till deras grundsatser. För att i detta hänseende stämp!a såsom lögn den servila pressens smädelser, hvilken press uppkallade de nu i Spanien herrskande progressisterna Exaltados, är det redan tilfytNest att kasta en blick på åren 183C—18537, under hvilka år de konstituerande cortes sammanträdde för att reformera, ciler fastmer för att moderera 48149 års konstituuion, hv.lken blifvit återställd genom revolutionen 1 la Granja, och i spetsen för dem stod, såsom förr är nämnrdt, hr Carrasco (nu, Herren vete hvarföre, en afgjord vän af tillbakaskridandet). Pluraliteten inom dessa cortes var af samma nyancering, som det herrskande partiet, hvilket, om det tillhört Exaltados i ordets egentliga mening, skulle tagit allmän valrält till grund för representationen, och icke skulle lidit någon anvnman representation än folkets deputerades; Jika litet skulle de tillåtit det oinskränkta veto, som thbronen nu eger, införas utan förr infört det inskränkta veto, hvilket konungarne egde efter 4842 års konstitution, och förklarat att nationalsuveräneteten endast och allenast hvilade hes nationen. Detta hafva de icke gjort, och det gifves derföre icke något som berättigar ati räkna dem bland exaltados och anarkister, för att göra dem förhatliga i Europas ögon. Vi komma nu till Exaltados regeringsåtgärder. Lugn och ordning, honstiiutionen behandlad som sanning, genomdrifvande af alla reformer författningen tillåter, utan att dess gräns öfverträdes, verkställande af nödvändiga besparingar, laglighet och offentlighet i alla regeringshandlingar, upprätthållande afnationens oafhängighet, försonlighet mot alla Spanjorer och beskydd åt deras personliga säkerhet: dessa hafva utgjort det partiets regeringsåtgärder, som man betecknar såsom förstöringsiystet, detta är den väg det hittills valt. Det öfverlemnas till hvarje rättskaffens person att bedöma, om en sådan regering består af lönmördare. Vi vilja nu se huru de genomlört dessa åtgärder. Många hafva lofvat mycket, då de kommit till regeringen; få, ja den ringaste delen hafva uppfyllt hvad som lofvades. Det moderst progressiva partiet har vid öfvertagandet af regeringsärenderna endast förklarat: Konstitutionen al 4837, ingenting mer och ingenting mindre. Och hvad