Aftonbladet – 1 november 1841, sida 2

hade Spanske ministern i Paris Olozaga en audiens hes Drottning Christina, för att aflemna bref, som med en kurir ankommit från hennes döttrar i Madrid. Om förloppet af denna audiens har Olozaga skrifvit en depeche till generalkaptenen i de Baskiska provinserna Alcala, hvilken är af en så högst märkvärdig beskaffeahet, sammanhållen med upptäckten i Madrid af konspiratörernes brefvexling med denna Drottning, att vi anse oss öra meddela en depeche i sin helhet, sådan den iises i Times: För att, så bestämdt och klart som möjligt, förvissa mig om sakernas verkliga ställning, ansåg jag lämpligt att uppvakta Drotining Christina, som nu vistas i denna hufvudstad. Såsom Spanska regeringens representant var jag angelägen om att utröna, huruvida general ODonnel och de andra personer i Navarra och de Baskiska provinserna, hvilka kalla sig regentskapets generaler, agenter eller fullmäktige, och hvilket regentskap de tillägga Drottning Christina. erhållit sina titlar eller uppdrag från henne, eller åtminstone huruvida de voro autoriserade att begagna hennes namn, såsom de gjort. Ez kurir, som lemnat Madrid natten till den 3, och medfört 6 bref från Drottning Isabella II och H. KE. H. Iafantinnan för deras höga moder gaf mig det bästa tillfälle till en uppvaktning. Då jag erhållit regeringens befallning att öfverlemna dessa bref, så hade jag den äran att besöka H. M. Då jag framräckte de 6 brefven som hennes höga döttrar skrifvit, sade jag H M., att jag komme att göra henne en fråga a! vigtig beskaffenhet, och att i fall jag skulle noggrannt uppfylla min pligt, så borde jag icke till henne öfverlemna de mig anförtrodda brefven. förrän jag erhållit hennes svar på berörde fråga. Men jag tillade, att H. Maj:ts svar vore af en sådan vigt, att jag icke ville att ens en skugga af moraliskt tvång skulle synas hafva haft inflytande på hvad hon komme att svara, och jag började derföre mitt uppd:ag med att öfverlemna i hennes händer brefven, dem hon, såsom moder, utan tvifvel längtade att emottaga. Sedan jag lemnat henne brefven, yttrade jag för henne de tvifvelsmål, som regeringen ålagt mig att för henne framställa. Jag sade henre, att om hon natten till den 3 kände hvad som tilldragit sig i Pamplona den föregående dagen, och till och med de följande händelserne, så skulle jag finna det omöjligt för mig, att någonsin mera visa mig inför henne. Jeg tillade att om de facta, som blifvit allmängjorda i P.mplona och på ardra ställen i de Baskiska provinserna, iafseende på hennes deltagande i dessa händelser voro sanna, så borde hon öppet förklara sig deröfver, på det jag måtte kunna underrätta regeringen derom, och denna derigenom blifva i stånd att bestämma relationerne för framtiden med ex-regentinnan. H. M. hade den nåden attsvara, att det icke var sannt, att hon utnämnt general ODonnell till vieekonung i Navarra eller generalkaptenr öfver de Baskiska provinserna; at! det icke var sennt, att hon gifvit åt honom eller andra något slags myndighet, och att det hade varit orimligt af henne att göra det, emedan hon icke sjelf ägde någon makt och myndighet. Hvaa också de ifrågavarande personerna må hafva tagit sig före, så hade de gjort det på deras ege ansver. H. M. upprepade dessa försäkringar flera gånger, och tillade, att hon trotsade ev hvar alt bevisa motsatsen.s Hon autoriserade mig formligen, att meddela detta hennes svar åt regeringen, och att på samma gång framföra hennes önskningar för alla Spaniorers välfärc och lugn (!?) Måtte dessa önskningar icke komma för sent, och måtte de hämma de strömma: af blod, som åter hålla på att flyta för deras brott, som höjt revoltens banr. Det är dock aldrig för sent, att draga larfven af de mäns bedrägeri, som, för att tillfredsställa sina passioner, störa landets lugn, och för detta ändamål missbruka deras namn, som föraeka dem. Bredvid de tydliga och klara ord, jag citerat, ärc alla kommentarier öfverflödiga. Paris d. 40 Okt. 41241. Scbasliar de Olozaga. Det blir intressant att i sinom tid kollatione: ra denna Drottning Christinas högtidliga försäk Iran om sin oskuld, med den i Madrid funn: brefvexlingen emellan rebellerne och henne hvilken Espartero säkerligen icke underlåter at framlägga för allmänheten. Den 46 Oktober fyllde Isabella 44 år. Ei mängd gratulanter af alla stånd och vilkor in ställde sig i palatset, dels för att betyga sin fäg nad öfver hennes räddning ur farorna natten til