Aftonbladet – 1 november 1841, sida 2

omfatta teorier, som voro våra republikanska ... I början föreföll det mig som en lek af ert snille, för att låta er imagination få lysa, som en sällsam paradox, roande för ett fruntimmer af er börd; men smart hörde jag er försvara dessa besynnerliga teser, med så mycken ståndaktighet, ibland äfven, tillåt att jag säger det, med så mycken bitterhet, att jag öfvertygades, att det icke var egna, men väl en annans ideer, mi så ifrigt försvarade. — Er skarpsynthet är i sanning märkvärdig, min kära kusin, sade hertiginnan,i det hon rodpade och ej förmådde dölja en lindrig harm. Med så bestärada upplysningar, har ni icke upptäckt namnet på denne gynnade rival? o— Jag har ingen rival, Jeanne, sade Raoul sorgligt, i det han kastade på henne en blick af det ömmaste intresse, Redan för längesedan har jag afstått från alla anspråk på ert hjerta... Om Herrman Forster vore min rival, skulle det kanske å min sida vara mindre ädelt att säga er de ledsamma saker, jag bör meddela er om denne man. Då hertiginnan hörde Herrman Forsters namn, purprades hennes kinder; hoa förblef ett ögonblick häpen; emot sin vilja, gaf hon sedan luft åt vreden öfver att se sin hemlighet upptäckt, och att höra talas så om den man, sem hon älskade; hon utropade, med ögat lysande af harm: — Sådana äro karlarne! Svartsjuka och afund vanställa de ädlaste karakterer!! Försmå vi deras hyllning, så spionera de oss på ett lågt sätt, för att narra sig till ett förtroende eller för att uppgöra, jag vet ej hvilken löjlig roman af de obetydligaste anledningar... Ni är den person, jag sist bland alla skulle tilltrott en sådan fe3het! Ni glömmer er sjelf ända derhän att förtala en olycklig yngling, som är öfvergifven och landsflyktig! — Skulle jag väl nu kunna tvifla på er kärlek, då jag hör er så lifligt försvara denne främling? — Och hvarföre skulle jag ej försvara honom, då ni anfaller honom? Hvarföre skulle jag rod